När man ser en illegitim uppsamlingsställe med färdiganvända fordon från förväxlas är det är inte märkligt, att en påhälsning hos en kyrkogård för rostiga bilar medför en återblickande av sällan känt slag. De korroderade stålskeletten från jänkare får en att minnas om en tidsperiod som de flesta inte upplevt, men nog fantiserar om. Men tiden för dylika nyskapelser är förbi. Förutsättningarna för klimat och fordonsekonomin har totalt förändrats, till och med på den nord amerikanska handeln. Tunga men otroligt stilenliga ekipage är i det förflutna. Det är dessa minnesbilderna eller drömmar som triggas hos en entusiastisk turist. Att påträffa rostiga skrota bilen Göteborg rester efter en elementär modell förstör inte åsikten om ett verk som inte någon gång kommer tillbaka. På grund av de många årliga besökarna har 2 gravplatser för gamla fordon i Ryd och Årjäng lyckats få varaktigt behörighet för rörelsen. Samhällets samlade förtjänster från dessa får dessutom en orubblig klimatkämpe att reflektera. Men på något ställe har diskussionen varit kraftiga. Att söka tillstånd för en etablering är däremot meningslöst. olagliga ihopsamlingsområde, som klimatmässigt kan jämföras med bilkyrkogårdar med fordon, är ett växande problem, som tycks vara svårt att bekämpa.

Inte en enda lagenlig bilkyrkogård existerar nuförtiden i Skanör

Det finns många samlingsområden för uttjänta personbilar i Sverige. Men enbart två är behöriga av områdets miljökontor som permanenta gravplatser för gamla fordon för resenärer från Skanör. Dessa uppskattade platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd existerar många hundra fordonsmärken från 20- till 50-talen och gästas av mer än femton tusen individer årligen. Fastän ett departements beslut om elimination av alla personbilar, har ett godkännande, som fortlöper till 2050. Det är verkligen ett bevis på besöksnäringens roll för stället och vårdas följaktligen på yppersta förfaringssätt av kommunen. Årjängs stolthet i Värmland har inte innehaft likadan hjälp till etablering av attraktion. Här startades en bilskrot under mitten av förra seklet. Handel av brukade delar fortgick till 1980-talet då verksamheten upphörde. Skrotbilarna blev orörda efter särskild omhändertagande av bilvraken, som var parkerade på annans egendom. Typ tusen annorlunda bilmärken från mitten av 1900-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde fastigheten, tillät vanligt folk att knalla runt och iaktta de förlegade sevärdheterna. Tyvärr har dessa påhälsningar inneburit färre objekt. Först och främst har Saab V-4 varit tilltalande för plundrare. Endast inredningar har kvarlämnats. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Båtnäs ska betraktas som sevärdhet eller miljöförstörelse har diskuterats av klimatkommissionen. Numera klassas skrotbil, som klimatgiftigt avfall. Men så äldre bilvrak har självrensats och miljöbekymmer har befriats från skog och mark.

Risk existerar för lagstridig gravplats för gamla fordon i Skanör

Inte någon i Skanör kommer ändå att kunna betrakta personbilar från de mest välkända förbjudna skrot-kyrkogårdarna. Den mest kända platsen upptäcktes på Gotland. I Tingstäde schaktades cirka 200 uttjänta bilar fram ur en sumpmark. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade skyldigheten för handhavande och tillsyn, då fordonsägarna bestämde sig att dölja bilen på detta finurliga sätt. Och Värmland har haft dolda lockelse. Östra Sivbergs gruva avvecklades och vattenfylldes omgående under 1920-talet. Där påträffades ett tjugotal skrotbilar. De äldsta är över 70 år gamla. Nu för tiden hittar man helt andra olagliga gravplatser för gamla fordon utspridda i Sverige. Och det är häpnadsväckande hur bedrövligt dessa uppställningsplatser är utvalda. Att observera sådana på vattenskyddade ställen utan granskning av Miljövårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar solklart om transitplatser. Bristen på åtgärder från ansvarig myndighet är närmast kass och uppmuntrar till många fuffens. En ära måste ändå lämnas till landets två i särklass högättade och legitima bilkyrkogårdar i Värmland och Ryd.