Bilkyrkogårdar lockar besökare från Skellefteå

Bilkyrkogårdar har förvandlas till ofantliga lockelse för alla fordonsbeundrare i Skellefteå, som gynnar till en stor del av områdets turistintäkter. Några skrothandlare har prövat att etablera någonting snarlikt genom att ställa upp ålderstigna personbilar. Allmänt Kända bilmärken skulle kunna få hit bilfantaster från hela Götaland, men Transportstyrelsens återvinningsstadga sätter stopp för sådana handlingar. Det existerar ”bilkyrkogårdar” med övriga avsikter än uppvisning av avdankade personbilar för vanliga människor. Flertalet är förbjudna uppställningsplatser, som är tydliga att observera. Ansvarig klimatadministrering har skygglappar eller anklagar alla andra som vållande, varför dessa klimatfarliga områden arbetar utan påhälsning av polisen. Men det existerar ett par seriösa bilskrotar som fått Miljövårdsverkets förtroende att driva sina antika skrotar i skogen vidare.

Inte någon lovlig gravplats för gamla fordon existerar nuförtiden i Skellefteå

Det förekommer massa samlingsplatser för avdankade bilar i Sverige. Men blott 2 är legitimerade av regionens miljökontor som permanenta gravplatser för gamla fordon för resande från Skellefteå. Dessa berömda områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland existerar flera dussintals fordonsmodeller från början av 1900-talet och gästas av fler än femton tusen människor årligen. Även fast ett myndighets beslut om elimination av alla personbilar, har ett medgivande, som fortgår till 2050. Det om inget är ett belägg på besöksverksamhetens innebörd för platsen och värnas således på ultimata sätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte innehaft samma assistans till upprättande av attraktion. Här skapades en bildemontering under mitten av förra seklet. Handel av brukade bilreservdelar pågick till 1980-talet då verksamheten upplöstes. Skrotbilarna blev orörda efter särskild tvångsförflyttning av bilar, som var placerade på annans mark. Omkring tusen annorlunda fordonsmärken från 30-50-talet behölls och bröderna Ivansson, som ägde företaget, lät vanligt folk att promenera omkring och se de gamla klenoderna. Tragiskt nog har dessa vistelser medfört färre personbilar. Först och främst har VW-bubblor varit lockande för skövlare. Enbart stolar har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Båtnäs skall ses som sevärdhet eller klimatförstörelse har diskuterats av klimatdelegationen. Nu för tiden rangordnas bilvrak, som klimatfarligt restprodukt. Men så ålderstigna bilvrak har självsanerats och klimatbesvär har befriats från skog och mark.

Hot finns för olaglig kyrkogård för rostiga bilar i Skellefteå

Inte en själ i Skellefteå kommer dock att kunna observera personbilar från de mest välkända illegala skrota bilen Göteborg bilkyrkogårdarna. Den mest uppseende platsen påträffades på Gotland. I Tingstäde skyfflades ungefär 200 uttjänta bilar fram ur en myr. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade skyldigheten för skötsel och kontroll, då fordonsinnehavarna beslöt att dölja fordonet på detta fiffiga förfaringssätt. Och Värmland har haft osynliga lockelse. Östra Sivbergs brott lades ned och fylldes med vatten skyndsamt under 1920-talet. Där fann man ett 20-tal bilvrak. De äldsta är över 70 år gamla. Idag hittar man helt andra förbjudna kyrkogårdar för rostiga bilar utspridda i riket. Det är överraskande hur dåligt dessa samlingsområden är valda. Att beskåda sådana på vattenbevarade områden utan tillsyn av Trafikverkets är egendomligt. Det handlar solklart om samlingsställen. Avsaknaden på aktioner från betrodd myndighet är närmast ödesdiger och sporrar till många fuffens. En heder måste likväl lämnas till Sveriges 2 i särklass belevade och legitima gravplatser för gamla fordon i Årjäng och Kyrkö Mosse.