Fler än raggare i Dingle finner harmoni på en bilkyrkogård

När man tittar på en olaglig uppsamlingsområde med fordonsvrak från Dingle är det är inte underligt, att en påhälsning hos en kyrkogård för rostiga bilar ger en nostalgitripp av sällan känt slag. De rostangripna stålskeletten från bilar på andra sidan av Atlanten påminner om en epok som många inte varit med om, men eventuellt drömmer om. Men tiden för liknande kaxiga fordon är slut. Premisserna för klimat och fordonsförbrukning har helt ändrats, till och med på den amerikanska marknaden. Mastiga men väldigt stilenliga ekipage är i det förflutna. Det är dessa minnesbilderna skrota bilen Dingle eller förhoppningar som upplivas hos en brinnande besökare. Att påträffa korroderade rester efter en alldaglig modell förstör inte uppfattningen om ett verk som inte någon gång kommer åter. Som ett resultat av de många årliga gästerna har 2 gravplatser för gamla fordon i Ryd och Årjäng lyckats få varaktigt tillåtelse för aktiviteten. Ortens ackumulerade förtjänster från dessa får också en orubblig klimatsjäl att fundera. Men på något ställe har skriken varit höga. Att få medgivande för en etablering är emellertid lönlöst. illegitima ihopsamlingsställen, som miljöenligt kan jämföras med kyrkogårdar för rostiga bilar med personbilar, är ett växande dilemma, som verkar vara besvärligt att slåss mot.

Inte en enda lagenlig bilkyrkogård förekommer idag i Dingle

Det förekommer några uppställningsställen för avdankade fordonsvrak i landet. Men endast två är behöriga av områdets klimatbyrå som varaktiga bilkyrkogårdar för turister från Dingle. Dessa allmänt bekanta platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd existerar flera dussintals fordonsmodeller från 20- till 50-talen och besöks av fler än 15 000 människor varje år. Trots ett kommunalt fastställande om tömmande av alla fordon, har ett medgivande, som fortgår till 2050. Det är verkligen ett bevis på besöksverksamhetens roll för platsen och skyddas för den skull på yppersta förfaringssätt av kommunen. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte fått samma assistans till upprättande av attraktion. Här skapades en bilskrot under mitten av förra seklet. Försäljning av beg. bilkomponenter höll på till 1980-talet då skroten lades ned. Vraken blev kvarlämnade efter viss tvångsförflyttning av skrotbilarna, som var placerade på annans mark. Cirka tusen skilda bilmärken från mitten av 1900-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde bilskroten, lät privat personer att promenera omkring och iaktta de gamla sevärdheterna. Olyckligtvis har dessa besök inneburit färre bilar. Särskilt har Vw bubblor varit attraktiva för skövlare. Endast inredningar har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Årjäng skall ses som sevärdhet eller klimatförstörelse har argumenterats av klimatkommittén. Numera bedöms bilvrak, som miljövådligt restprodukt. Men så förlegade skrotbilar har självrensats och miljöproblem har sanerats från marken.

Fara existerar för illegitim gravplats med gamla fordon i Dingle

Inte någon i X kommer dock att kunna observera fordon från de mest välkända olagliga gravplatserna för antika bilar. Den mest uppmärksammade stället anträffades på Gotland. I Tingstäde grävdes ungefär 200 uttjänta bilar fram ur en sankmark. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade skyldigheten för skötsel och övervakning, då bilägarna tog beslutet att dölja bilen på detta listiga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit dolda besöksmål. Östra Sivbergs malmbrott fasades ut och vattenfylldes omgående under 1920-talet. Där förekom ett 20-tal vrak. De äldsta från 50-talet. Nuförtiden hittar man helt andra illegala bilkyrkogårdar utspridda i Sverige. Det är förvånande hur förkastligt dessa ihopsamlingsområden är utvalda. Att observera sådana på vattenskyddade ställen utan kontroll av Naturvårdsverkets är påfallande. Det handlar glasklart om samlingsställen. Bristen på ingripanden från ansvarig myndighet är närmast katastrofal och sporrar till många bedrägerier. En heder måste likväl lämnas till Sveriges 2 i särklass belevade och olagliga bilkyrkogårdar i Värmland och Småland.