Bilkyrkogårdar har förvandlas till enorma attraktioner för alla fordonsentusiaster i Rödbo, som gynnar till en del av bygdens turistinkomster. Flera bilskrotar har försökt att bilda nåt motsvarande igenom att bevara äldre personbilar. Välkända bilmodeller skulle kunna dra till sig bilentusiaster från hela landet, men Transportstyrelsens bilskrotningsföreskrift sätter hinder för sån gärning. Och det Förekommer ”gravplatser för gamla fordon” med helt andra syften än visning av avdankade fordon för allmänheten. Flera är förbjudna uppställningsplatser, som är påtagliga att observera. Ledare från klimatförvaltning verkar inte bry sig eller anklagar alla andra som vållande, varför de här klimatskadliga områden fungerar under lagens radar. Men det finns ett par seriösa företag som fått Länsstyrelsens tilltro att idka sina gamla bilskrotar i det gröna vidare.

Inte någon laglig kyrkogård för rostiga bilar existerar nu för tiden i Rödbo

Det förekommer flera samlingsområden för kasserade fordonsvrak i Sverige. Men blott 2 är legitimerade av bygdens klimatkansli som varaktiga bilkyrkogårdar för resenärer från Rödbo. Dessa uppskattade områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd förekommer många hundra märken från början av 1900-talet och besöks av fler än 15 000 personer varje år. Även fast ett samhällsorgans beslut om avlägsnande av alla uttjänta bilar, har ett bygglov, som varar till 2050. Det är verkligen ett bevis på besöksverksamhetens innebörd för stället och värnas därför på ultimata sätt av kommunen. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte fått samma undsättning till inrättande av sevärdhet. Här startades en skrotfirma under 1950-talet. Försäljning av beg. delar fortgick till åttio-talet då skrotföretaget lades ned. Vraken blev orörda efter speciell omhändertagande av bilvraken, som var parkerade på annans mark. Typ tusen skilda bilmodeller från mitten av 1900-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde företaget, medgav privat personer att vandra runt och observera de gamla sevärdheterna. Beklagligtvis har dessa vistelser medfört minskade fordon. Först och främst har Vw bubblor varit tilltalande för kriminella. Bara inredningar har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Värmland ska betraktas som sevärdhet eller klimatförödelse har avhandlas av miljökommissionen. Nu för tiden rangordnas skrotbil, som miljöfarligt avfall. Men så förlegade vrak har självrensats och miljöbesvär har sanerats från marken.

Hot förekommer för illegitim kyrkogård för rostiga bilar i Rödbo

Inte någon i Rödbo kommer ändå att kunna observera personbilar från de mest kända illegala gravplatserna för antika bilar. Den mest uppseende stället anträffades på Gotland. I Tingstäde schaktades omkring 200 fordon fram ur en myr. Egendomen hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade skyldigheten för handhavande och övervakning, då bilägarna beslöt att begrava fordonet på detta smarta förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit dolda dragplåster. Östra Sivbergs malmbrott avvecklades och fylldes med vatten skyndsamt under 1920-talet. Där förekom ett tjugotal uttjänta bilar. De äldsta skrota bilen Hisingen är från mitten av 1900-talet. Numera hittar man helt andra illegitima kyrkogårdar för rostiga bilar spridda i landet. Det är förbluffande hur förkastligt dessa uppställningsställen är valda. Att betrakta sådana på vattenbevarade områden utan övervakning av Miljövårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar glasklart om uppställningsställen. Bristen på åtgärder från ansvarig polis är närmast kass och sporrar till många fuffens. En ära måste emellertid lämnas till landets 2 i särklass förnämsta och olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Värmland och Småland.