Endast två legala bilkyrkogårdar får besökare från Bankeryd

Ingen nostalgisk fordonsinnehavare från Bankeryd kör genom Värmland eller Kyrkö Mosse utan att gästa en av dessa kyrkogårdar för rostiga bilar. Här existerar hundratals skrotbilar från 40-talet och framåt. Ålderstigna fordonsvrak befinner sig huller om buller. Men de förlegade ljuvligheternas form skrota bilen Göteborg går inte att förbise. Man behöver inte vara fordonsentusiaster för att beundra karosserna som blivit rostiga med tiden. Forna bildesigner behövde inte fundera på luftmotstånd eller bränsleanvändning. Så på konstruktions stadiet uppfanns fordon med dimension och form som inte någon gång mer kommer att visas. Inte ens i drömmen. Och Kyrkogården för rostiga bilar har förvandlas till ortens stora besöksmål för turister. De frambringar årligen de främsta inkomstkällorna för nämnda bygder. Så det förundrar ingen, att naturbyråarna sätter tummen upp numera. Men några nya bilkyrkogårdar kan inte emotses. Transportstyrelsen har igenom tuffa bilskrotningslagar har förbjudit avkomlingar. Sorgligt nog finns det flera illegitima insamlingsställen med förlegade skrotbilar. De tycks agera ogenerat, när inspektörer från Länsstyrelsen inte opponerar sig på bedrägerierna.

Inte någon laglig kyrkogård för rostiga bilar finns idag i Bankeryd

Det finns en del uppställningsställen för avdankade bilar i Sverige. Men enbart ett par är certifierade av regionens klimatkontor som permanenta kyrkogårdar för rostiga bilar för resande från Bankeryd. Dessa berömda platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse finns många hundra fordonsmodeller från början av 1900-talet och gästas av mer än 15 000 personer varje år. Trots ett kommunalt beslut om utrensning av alla personbilar, har ett bygglov, som varar trettio år till. Det om inget är ett bevis på turistverksamhetens roll för orten och omhuldas därför på lämpligaste vis av kommunen. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte fått samma hjälp till upprättande av sevärdhet. Här startades en skrotfirma under mitten av förra seklet. Handel av begagnade bilreservdelar höll på till 80-talet då skroten avvecklades. Bilvraken blev stående kvar efter särskild tvångsförflyttning av skrotbilarna, som var uppställda på annans mark. Omkring tusen skilda bilmärken från mitten av 1900-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde fastigheten, medgav privat personer att gå runt och iaktta de gamla rariteterna. Dessvärre har dessa besök inneburit minskade bilar. Speciellt har Volvo Pv-444 varit begärliga för kriminella. Bara stolar har lämnats kvar. Och om kyrkogården för rostiga bilar i Båtnäs ska ses som kulturminne eller klimatkatastrof har argumenterats av klimatkommittén. Numera klassas ett uttjänt fordon, som klimatfarligt restprodukt. Men så gamla vrak har självsanerats och klimatproblem har befriats från skog och mark.

Fara finns för förbjuden gravplats för gamla fordon i Bankeryd

Inte någon i Bankeryd kommer dock att kunna betrakta personbilar från de mest kända illegala bilkyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade platsen upptäcktes på Gotland. I Tingstäde grävdes omkring 200 personbilar fram ur en myr. Egendomen hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för handhavande och tillsyn, då bilinnehavarna tog beslutet att jordfästa fordonet på detta smarta sätt. Och Värmland har haft hemliga turistattraktioner. Östra Sivbergs gruvhål avvecklades och vattenfylldes hastigt under 1920-talet. Där förekom ett tjugotal fordonsvrak. De äldsta är över 70 år gamla. Nu för tiden finner man helt andra illegitima bilkyrkogårdar utspridda i landet. Det är häpnadsväckande hur bedrövligt dessa ihopsamlingsområden är utvalda. Att observera sådana på vattenskyddade områden utan granskning av Trafikverkets är egendomligt. Det handlar glasklart om uppställningsställen. Bristen på ingripanden från betrodd myndighet är närmast katastrofal och sporrar till många bedrägerier. En heder måste ändå lämnas till landets två i särklass belevade och lagliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Värmland och Kyrkö Mosse.