Illegala bildumpningar i Askersund förväxlas med bilkyrkogårdar

Samlingsställen i Askersund för fordon är bestämt olagliga. Men inte de två numera auktoriserade och välbesökta skrot-kyrkogårdarna i Ryd och Båtnäs. Några nya kommer ändå aldrig att bildas åter. Miljövårdsverkets bilskrotningsförordning att skrota personbilen med återvinning grusar alla sådana tankar. De förekommande har omsider fått klimatavdelningarnas godkännande att dra in inkomster till samhällena. Ett stort antal begeistrade ägare besöker de avsides platserna varje år. Med sådant konklusion veknar också den mest skrikande miljöaktivisten. Det är lyckosamt för massa entusiaster. Tjuvar och vandaler minskar emellertid antalet. Det är framför allt jänkarna som tilldrar det bästa engagemanget. De bullformade beskaffenheten från dessa åkdon saknar liknelse. På den tiden skapades bilarna av designers, som inte måste grubbla på tyngder eller bränslehushållning. Det är bara en utopi att förvänta sig en ny Chevrolet Impala 4-dr Sedan eller någon annan kopia av dessa tjusiga utformade fullblod skall återuppbyggas.

Inte en enda tillåten bilkyrkogård existerar idag i Askersund

Det existerar otaliga uppställningsområden för skrotade bilvrak i Sverige. Men endast ett par är behöriga av traktens miljökontor som bestående gravplatser för gamla fordon för turister från Askersund. Dessa berömda områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse existerar många hundra modeller från 20- till 50-talen och besöks av fler än 15 000 personer varje år. Fastän ett departements beslut om utrensning av alla personbilar, har ett bygglov, som fortlöper till 2050. Det är verkligen ett bevis på turistnäringens mening för stället och skyddas således på lämpligaste förfaringssätt av de lokala myndigheterna. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte innehaft samma stöd till inrättande av attraktion. Här startades en bilskrot under 1950-talet. Säljande av begagnade skrota bilen Göteborg reservdelar pågick till 80-talet då bilskroten upphörde. Fordonsvraken blev orörda efter särskild tvångsförflyttning av bilvraken, som var placerade på annans mark. Omkring tusen annorlunda bilmärken från mitten av 1900-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde företaget, lät allmänheten att promenera runt och beskåda de föråldrade rariteterna. Tyvärr har dessa påhälsningar medfört minskade objekt. Speciellt har Saab V-4 varit populära för plundrare. Endast dörrmattor har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Årjäng ska ses som turistattraktion eller miljökatastrof har avhandlas av klimatkommittén. Idag klassas bilvrak, som miljövådligt avfall. Men så gamla skrotbilar har självrensats och klimatbesvär har sanerats från marken.

Hot existerar för illegal gravplats för gamla fordon i Askersund

Inte en själ i Askersund kommer emellertid att kunna beskåda personbilar från de mest välkända olagliga skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade stället hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes omkring 200 bilar fram ur en myr. Egendomen hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade ansvaret för användning och tillsyn, då ägarna beslöt att dölja fordonet på detta fiffiga sätt. Och Värmland har haft dolda besöksmål. Östra Sivbergs gruvhål avvecklades och fylldes med vatten snabbt under 1920-talet. Där förekom ett tjugotal bilvrak. De äldsta från 50-talet. Nuförtiden hittar man helt andra förbjudna bilkyrkogårdar spridda i Sverige. Det är häpnadsväckande hur illa dessa samlingsområden är utvalda. Att beskåda sådana på vattenbevarade områden utan övervakning av Miljövårdsverkets är påfallande. Det handlar glasklart om uppställningsställen. Avsaknaden på åtgärder från betrodd myndighet är närmast ödesdiger och uppmuntrar till många oegentligheter. En ära måste ändå lämnas till Sveriges 2 i särklass förnämsta och legitima gravplatser för gamla fordon i Värmland och Småland.