Bilkyrkogårdens turistattraktion kan inte uppnås i Axvall

Uppställningsställen i Axvall för uttjänta bilar är strängt olagliga. Men inte de 2 numera auktoriserade och omtalade skrot-kyrkogårdarna i Kyrkö Mosse och Värmland. Några nya kommer likväl aldrig att uppkomma igen. Naturvårdsverkets skrotningsbestämmelse att göra sig av med bilen med recirkulation grusar alla sådana tankar. De befintliga har med tiden fått miljödepartementens välsignelse att håva in pengar till kommunerna. Tiotusentals av entusiastiska fordonsägare besöker de isolerade orterna varje år. Med sådant resultat veknar också den mest skrikande klimataktivisten. Och det är tur för många beundrare. Skurkar och vandaler minskar ändå beståndet. Det är först och främst jänkarna som tilldrar det främsta inlevelsen. De runda formerna från skrota bilen Göteborg dessa vidunder saknar jämförande. På den tiden skapades bilarna av designers, som inte tvingades tänka på tyngder eller bensinekonomi. Det är endast en fantasi att vänta sig en ny Cadillac Deville 2-dr Coupe eller någon annan plagiat av dessa fascinerande designade monster skall återuppbyggas.

Ingen legal bilkyrkogård existerar nu för tiden i Axvall

Det förekommer otaliga uppställningsplatser för uttjänta fordon i landet. Men endast två är behöriga av platsens klimatkontor som permanenta kyrkogårdar för rostiga bilar för turister från Axvall. Dessa allmänt bekanta ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse existerar flera dussintals fordonsmärken från 20- till 50-talen och gästas av fler än femton tusen personer årsvis. Trots ett myndighets beslut om utgallring av alla uttjänta bilar, har ett godkännande, som varar trettio år till. Det är verkligen ett belägg på turistnäringens roll för orten och omhuldas följaktligen på ultimata sätt av kommunen. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte fått likadan assistans till inrättande av sevärdhet. Här startades en bilskrotnings-företag under mitten av förra seklet. Försäljning av brukade delar höll på till 80-talet då bilskroten upphörde. Skrotbilarna blev stående kvar efter speciell tvångsförflyttning av skrotbilarna, som var placerade på annans mark. Ungefär tusen annorlunda märken från mitten av 1900-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde skroten, lät allmänheten att knalla runt och se de ålderstigna rariteterna. Tragiskt nog har dessa besök resulterat i färre bilar. Framför allt har Vw bubblor varit omtyckta för skövlare. Enbart dörrar och huv har kvarlämnats. Och om bilkyrkogården i Båtnäs skall betraktas som sevärdhet eller klimatkatastrof har argumenterats av miljönämnden. Numera rangordnas fordonsvrak, som klimatskadligt restprodukt. Men så förlegade bilvrak har självsanerats och miljöproblem har sanerats från marken.

Hot finns för förbjuden kyrkogård för rostiga bilar i Axvall

Inte någon i Axvall kommer ändå att kunna betrakta objekt från de mest kända olagliga bilkyrkogårdarna. Den mest uppseende stället anträffades på Gotland. I Tingstäde skyfflades cirka 200 bilar fram ur en sankmark. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade skyldigheten för handhavande och tillsyn, då fordonsinnehavarna bestämde sig att jordfästa bilen på detta smarta förfaringssätt. Och Värmland har haft dolda besöksmål. Östra Sivbergs gruvhål lades ned och fylldes med vatten snabbt under 1920-talet. Där förekom ett 20-tal fordonsvrak. De äldsta är över 70 år gamla. Nuförtiden hittar man helt andra förbjudna kyrkogårdar för rostiga bilar fördelade i riket. Och det är häpnadsväckande hur förkastligt dessa uppställningsställen är utvalda. Att se sådana på vattenbevarade områden utan granskning av Naturvårdsverkets är påfallande. Det handlar solklart om uppställningsområden. Bristen på ingripanden från betrodd polis är närmast ödesdiger och uppmuntrar till många oegentligheter. En ära måste likväl lämnas till Sveriges två i särklass förnämsta och lagenliga bilkyrkogårdar i Värmland och Ryd.