Gravplatser för gamla fordon kan ses som värd att minnas eller naturtragedi beroende på vem som uttalar sig. Till de senare hör illegala uppställningsplatser i Bengtsfors för gamla kasserade personbilar. Men ett par av Västra Götalands mest kända har dock blivit enorma och inkomstbringande attraktioner. Bland massor av gamla vrak kan man hitta några fordonsmärken som hängt med till sista vilan. Att se antika fordonsmodeller är likaså en glädje för en nostalgisk ägare. Men det är jänkarna från mitten av 1900-talet som ger störst avtryck. Under den eran framställdes de finaste strukturerna ett bil överhuvudtaget skådat. Och den här upplevelsen från alla dessa föråldrade rariteter kan man se på en svensk bilkyrkogård.

Inte en enda lovlig bilkyrkogård finns nuförtiden i Bengtsfors

Det finns flertalet uppställningsområden för ratade personbilar i landet. Men endast ett par är behöriga av traktens miljökansli som varaktiga bilkyrkogårdar för trafikanter från Bengtsfors. Dessa omtalade platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland förekommer flera dussintals fordonsmodeller från 20- till 50-talen och besöks av mer än femton tusen personer årsvis. Trots ett departements beslut om avlägsnande av alla bilar, har ett medgivande, som fortgår till 2050. Det om inget är ett bevis på besöksnäringens mening för orten och vårdas således på yppersta sätt av de lokala myndigheterna. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte innehaft likadan stöd till etablering av kulturminnen. Här skapades en skrot under mitten av förra seklet. Försäljning av brukade bilkomponenter ägde rum till åttio-talet då skrotföretaget upphörde. Fordonsvraken blev orörda efter viss omhändertagande av skrotbilarna, som var parkerade på annans mark. Ungefär tusen olika bilmärken skrota bilen Göteborg från 30-50-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde fastigheten, lät vanligt folk att gå runt och iaktta de föråldrade sevärdheterna. Olyckligtvis har dessa besök inneburit färre bilar. Framför allt har Vw bubblor varit åtråvärda för tjuvar. Bara dörrar och huv har kvarlämnats. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Årjäng ska betraktas som kulturminne eller klimatkatastrof har diskuterats av miljödelegationen. Nuförtiden klassas en utjänad bil, som klimatfarligt restprodukt. Men så äldre fordonsvrak har självrensats och miljöproblem har befriats från skog och mark.

Risk förekommer för illegitim kyrkogård för rostiga bilar i Bengtsfors

Inte någon i Bengtsfors kommer emellertid att kunna se bilar från de mest välkända illegala skrot-kyrkogårdarna. Den mest kända platsen hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde schaktades ungefär 200 skrotbilar fram ur ett kärr. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade ansvaret för skötsel och tillsyn, då bilinnehavarna beslöt att jordfästa bilen på detta smarta vis. Och Värmland har haft dolda lockelse. Östra Sivbergs brott lades ned och fylldes med vatten omgående under 1920-talet. Där hittade man ett tjugotal fordonsvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nu för tiden hittar man helt andra förbjudna gravplatser för gamla fordon fördelade i riket. Det är häpnadsväckande hur illa dessa samlingsplatser är valda. Att beskåda sådana på vattenbevarade områden utan kontroll av Naturvårdsverkets är egendomligt. Det handlar obestridligt om samlingsplatser. Avsaknaden på ingripanden från ansvarig polis är närmast kass och inspirerar till många bedrägerier. En ära måste dock lämnas till Sveriges 2 i särklass belevade och legitima kyrkogårdar för rostiga bilar i Värmland och Ryd.