En bilkyrkogård kan inte liknas med en samling skrotbilar i Varberg

När man kollar upp en illegal uppsamlingsområde med bilvrak från Varberg är det är inte egendomligt, att ett besök på en gravplats för gamla fordon ger en återblickande som man inte ofta känner. De korroderade stålskeletten från bilar på andra sidan av Atlanten får en att minnas om en epok som många inte upplevt, men antagligen drömmer om. Men perioden för liknande uppkäftiga personbilar är förbi. Villkoren för klimat och bilåtgång har helt förändrats, till och med på den nord amerikanska marknaden. Massiva men fantastiskt stilfulla åkdon är i det förflutna. Det är dessa minnesbilderna eller drömmar som triggas hos en ivrig besökare. Att lokalisera väldigt åtgångna kvarlevor efter en elementär form dämpar inte förnimmelsen om en design som inte någon gång kommer tillbaka. Tillföljd av de många årliga gästerna har två kyrkogårdar för rostiga bilar i Småland och Värmland lyckats få varaktigt tillstånd för aktiviteten. Kommunens förenade inkomster från dessa får även en orubblig miljöaktivist att fundera. Men på något ställe har meningsutbytet varit höga. Att erhålla auktorisation för en upprättande är å andra sidan lönlöst. olagliga samlingsställen, som klimatenligt kan liknas med kyrkogårdar för rostiga bilar med bilar, är ett tilltagande problem, som verkar vara tufft att motarbeta.

Inte en enda tillåten kyrkogård för rostiga bilar finns idag i Varberg

Det förekommer flera uppställningsområden för avdankade fordon i Sverige. Men enbart ett par är auktoriserade av traktens klimatavdelning som varaktiga gravplatser för gamla fordon för resande från Varberg. Dessa uppskattade områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse finns många hundra bilmodeller från 20- till 50-talen och besöks av fler än 15 000 människor varje år. Även fast ett myndighets beslut om avlägsnande av alla skrotbilar, har ett godkännande, som varar trettio år till. Det om inget är ett bevis på turistverksamhetens värde för stället och skyddas följaktligen på lämpligaste vis av den lokala förvaltningen. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte haft likadan stöd till etablering av sevärdhet. Här startades en bilskrot under mitten av förra seklet. Säljande av begagnade reservdelar höll på till åttio-talet då skrotföretaget lades ned. Vraken blev orörda efter särskild tvångsförflyttning av fordonsvraken, som var parkerade på annans mark. Typ tusen annorlunda fordonsmodeller från 30-50-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde skroten, lät vanligt folk att knalla runt och se på de ålderstigna rariteterna. Olyckligtvis har dessa besök medfört färre personbilar. Framför allt har Vw bubblor varit omtyckta för plundrare. Endast dörrmattor har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Värmland skall betraktas som sevärdhet eller klimatförstörelse har debatterats av klimatutskottet. Numera kategoriseras en utjänad bil, som klimatskadligt avfall. Men så föråldrade bilvrak har självsanerats och klimatbekymmer har sanerats från marken.

Fara existerar för lagstridig bilkyrkogård i Varberg

Inte en själ i Varberg kommer emellertid att kunna observera bilar från de mest kända förbjudna skrot-kyrkogårdarna. Den mest kända stället påträffades på Gotland. I Tingstäde skyfflades cirka 200 fordon fram ur en sumpmark. Egendomen hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för hantering och kontroll, då ägarna tog beslutet att dölja fordonet på detta finurliga sätt. Och Värmland har haft dolda dragplåster. Östra Sivbergs gruva avvecklades och fylldes med vatten kvickt under 1920-talet. Där påträffades ett tjugotal bilvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Idag hittar skrota bilen Varberg man helt andra illegitima gravplatser för gamla fordon spridda i Sverige. Det är förbluffande hur bedrövligt dessa samlingsplatser är valda. Att betrakta sådana på vattenbevarade ställen utan övervakning av Miljövårdsverkets är påfallande. Det handlar obestridligt om samlingsplatser. Bristen på aktioner från ansvarig myndighet är närmast kass och uppmuntrar till många fuffens. En heder måste likväl lämnas till Sveriges 2 i särklass förnämsta och legala gravplatser för gamla fordon i Årjäng och Ryd.