Den bilinnehavare från Götene som vill uppleva en tillbakablickande tripp i bilhistorien skall hälsa på en bilkyrkogård, som är tvärsom till en olaglig uppställningsplats med skrotbilar. Här kan man finna hundratals fordonsmärken av olika märken från mitten av 1900-talet. Jänkare enorma som hus ihopblandas med små europeiska i en mäktig blandning. Mycket av inredningarna är väck för länge sedan och fordonen liknar rost skrot. Men de uppskattade strukturen kan man fortfarande skönja. Att gravplatserna för antika bilar i Ryd och Båtnäs har förvandlas till traktens främsta sevärdhet är inte så konstigt. Även kritiska miljögrupper, som dekreterat om bortforsling av bilvraken, har tvingats ändra inställning som ett resultat av pengarna som bidrar till samhället. Olyckligtvis har dessa charmiga ställen fått illegitima anhängare, som verkar samla på uttjänta bilar. Nya obekväma regler hindrar ändå legal upprättande. Att skrota bilen med lämnande av registreringsbevis, bilskrotsintyg med avfärdande från bilregistret samt upprensning av klimatfarligt avfall erfordrar andra regler. Men de nuvarande 2 legala aktörerna kommer att roa personbilsentusiasterna en lång tid framöver.
Inte en enda lovlig bilkyrkogård förekommer nuförtiden i Götene
Det förekommer några uppställningsområden för avdankade bilar i Sverige. Men enbart 2 är godkända av traktens miljöavdelning som varaktiga kyrkogårdar för rostiga bilar för resande från Götene. Dessa omtalade ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland existerar flera dussintals fordonsmärken från 20- till 50-talen och gästas av fler än 15 000 personer årligen. Fastän ett kommunalt fastställande om utrensning av alla uttjänta bilar, har ett tillstånd, som varar trettio år till. Det är verkligen ett kvitto på turistverksamhetens betydelse för orten och värnas följaktligen på lämpligaste sätt av de lokala myndigheterna. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte fått likadan hjälp till inrättande av attraktion. Här startades en bildemontering under 1950-talet. Försäljning av beg. reservdelar höll på till 1980-talet då skrotföretaget upphörde. Fordonsvraken blev stående kvar efter särskild tvångsförflyttning av fordonsvraken, som var placerade på annans egendom. Cirka tusen annorlunda modeller från 30-50-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde skroten, medgav privat personer att ströva runt och betrakta de ålderstigna rariteterna. Olyckligtvis har dessa påhälsningar inneburit minskade objekt. Särskilt har Vw bubblor varit begärliga för plundrare. Enbart dörrar och huv har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Båtnäs ska ses som sevärdhet eller miljöförödelse har avhandlas av miljödelegationen. Numera kategoriseras fordonsvrak, som klimatgiftigt restprodukt. Men så ålderstigna fordonsvrak har självrensats och miljöproblem har sanerats från marken.
Risk existerar för förbjuden gravplats med gamla fordon i Götene
Inte någon i Götene kommer likväl att kunna beskåda bilar från de mest välkända illegala gravplatserna för antika bilar. Den mest kända stället anträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes cirka 200 fordon fram ur en sankmark. Marken hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade ansvaret för användning och övervakning, då bilinnehavarna tog beslutet att jordfästa fordonet på detta sluga sätt. Och Värmland har haft dolda dragplåster. Östra Sivbergs gruva avvecklades och vattenfylldes omedelbart under 1920-talet. Där påträffades ett 20-tal fordonsvrak. De äldsta från 50-talet. Nu för tiden finner skrota bilen Göteborg man helt andra förbjudna bilkyrkogårdar fördelade i Sverige. Det är förvånande hur dåligt dessa ihopsamlingsområden är selekterade. Att se sådana på vattenbevarade områden utan granskning av Länsstyrelsens är egendomligt. Det handlar glasklart om samlingsställen. Försakelsen på ingripanden från betrodd polis är närmast katastrofal och inspirerar till många bedrägerier. En ära måste emellertid lämnas till Sveriges två i särklass högättade och olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Årjäng och Småland.