Gravplatser för gamla fordon har förvandlas till väldiga sevärdheter för alla fordonsentusiaster i Sollebrunn, som medverkar till en del av områdets turistintäkter. En del skrotar har försökt att etablera någonting motsvarande igenom att ställa upp gamla fordon. Allmänt Kända modeller skulle kunna dra inbitna bilbeundrare från hela Sverige, men Naturvårdsverkets återvinningsföreskrift sätter stopp för sådan tankar. Det finns ”gravplatser för gamla fordon” med övriga motiv än utställning av avdankade bilar för gemene man. Flera är olagliga fordonsplatser, som är uppenbara att se. Ansvarig Miljöadministrering verkar inte bry sig eller anklagar alla andra som skyldiga, varför de här miljövådliga platser fungerar under lagens radar. Men det förekommer några seriösa bilskrotar som fått Miljövårdsverkets förtroende att sköta sina antika bilskrotar i naturen alltjämt.

Inte någon lagenlig bilkyrkogård förekommer nu för tiden i Sollebrunn

Det finns en del uppställningsområden för avdankade bilar i Sverige. Men endast 2 är certifierade av lokalsamhällets klimatbyrå som varaktiga bilkyrkogårdar för resenärer från Sollebrunn. Dessa uppskattade ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland förekommer många hundra bilmärken från början av 1900-talet och besöks av fler än femton tusen personer årsvis. Fastän ett samhällsorgans beslut om avlägsnande av alla fordon, har ett medgivande, som fortlöper trettio år till. Det är verkligen ett kvitto på besöksnäringens betydelse för stället och vårdas för den skull på ultimata förfaringssätt av samhället. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte fått likadan stöd till etablering av sevärdhet. Här skapades en skrot under mitten av förra seklet. Försäljning av begagnade reservdelar ägde rum till 1980-talet då bilskroten upphörde. Fordonsvraken blev orörda efter viss omhändertagande av skrotbilar, som var placerade på annans mark. Omkring tusen olika fordonsmodeller från mitten av 1900-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde skroten, lät privat personer att vandra omkring och iaktta de förlegade sevärdheterna. Sorgligt nog har dessa vistelser resulterat i minskade objekt. Speciellt har Saab V-4 varit frestande för kriminella. Endast dörrar och huv har lämnats kvar. Och om kyrkogården för rostiga bilar i Värmland ska betraktas som turistattraktion eller klimatförödelse har argumenterats av klimatdelegationen. Nuförtiden rangordnas skrotbil, som miljöskadligt avfall. Men så gamla skrotbilar har självsanerats och miljöbesvär har sanerats från marken.

Risk förekommer för olaglig bilkyrkogård i Sollebrunn

Ingen i Sollebrunn kommer emellertid att kunna betrakta fordon från de mest välkända förbjudna bilkyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade stället påträffades på Gotland. I Tingstäde skyfflades cirka 200 fordon fram ur en sumpmark. Marken hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade ansvaret för handhavande och tillsyn, då fordonsinnehavarna bestämde sig att begrava bilen på detta fiffiga sätt. Och Värmland har det förekommit dolda dragplåster. Östra Sivbergs brott fasades ut och vattenfylldes skyndsamt under 1920-talet. Där anträffades ett 20-tal bilvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Idag hittar man helt andra förbjudna kyrkogårdar för rostiga bilar utspridda i landet. Och det är förvånande hur illa dessa uppställningsplatser är selekterade. Att observera sådana på vattenskyddade områden utan tillsyn av Naturvårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar skrota bilen Sollebrunn uppenbart om transitställen. Avsaknaden på åtgärder från ansvarig myndighet är närmast kass och sporrar till många oegentligheter. En heder måste ändå lämnas till Sveriges 2 i särklass förnämsta och lagliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Båtnäs och Ryd.