Uppställningsområden i Oskarshamn för uttjänta bilar är strikt förbjudna. Men inte de två nuförtiden behöriga och berömda gravplatserna för antika bilar i Småland och Årjäng. Några nya kommer ändå aldrig att uppstå åter. Trafikverkets bilskrotsbestämmelse att kassera bilen med återbruk gör att gravplatser för bilar kommer att försvinna. De existerande har numera fått klimatavdelningarnas välsignelse att dra in inkomster till samhällena. Tiotusentals av begeistrade fordonsinnehavare åker till de ensliga orterna årligen. Med sådant utfall backar också den mest skrikande klimataktivisten. Det är turligt för många fantaster. Rövare och vandaler minskar likväl beståndet. Det är först och främst jänkarna som tilldrar det största intresset. De runda strukturerna från dessa bilar saknar liknelse. Dåtidens fordon skapades av ingenjörer, som inte måste ta hänsyn på tyngder eller bensinekonomi. Det är enbart en illusion att vänta sig en ny Ford 5-Window Coupe eller någon annan plagiat av dessa eleganta formgivna fullblod ska återuppstå.

Ingen lovlig bilkyrkogård förekommer i dag i Oskarshamn

Det förekommer otaliga uppställningsställen för avdankade fordonsvrak i Sverige. Men enbart två är godkända skrota bilen Göteborg av bygdens miljöbyrå som varaktiga kyrkogårdar för rostiga bilar för turister från Oskarshamn. Dessa allmänt bekanta områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland finns många hundra fordonsmodeller från 20- till 50-talen och besöks av fler än femton tusen personer varje år. Trots ett departements fastställande om avlägsnande av alla skrotbilar, har ett tillstånd, som varar trettio år till. Det är verkligen ett kvitto på turistverksamhetens roll för platsen och omhuldas således på bästa förfaringssätt av de lokala myndigheterna. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte fått samma hjälp till inrättande av kulturminnen. Här grundades en bildemontering under 1950-talet. Försäljning av brukade delar pågick till åttio-talet då skroten avvecklades. Fordonsvraken blev stående kvar efter särskild omhändertagande av fordonsvraken, som var parkerade på annans mark. Ungefär tusen annorlunda fordonsmärken från 30-50-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde fastigheten, tillät gemene man att gå omkring och observera de förlegade rariteterna. Olyckligtvis har dessa vistelser inneburit minskade objekt. Först och främst har Vw bubblor varit omtyckta för tjuvar. Enbart fälgar med däck har kvarlämnats. Och om kyrkogården för rostiga bilar i Årjäng ska betraktas som turistattraktion eller klimatförödelse har argumenterats av klimatkommissionen. Numera bedöms bilvrak, som miljövådligt avfall. Men så gamla skrotbilar har självsanerats och miljöbekymmer har befriats från skog och mark.

Risk finns för förbjuden kyrkogård för rostiga bilar i Oskarshamn

Inte någon i Oskarshamn kommer ändå att kunna betrakta fordon från de mest kända illegala skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppseende stället hittades på Gotland. I Tingstäde skyfflades ungefär 200 uttjänta bilar fram ur en myr. Marken hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade ansvaret för skötsel och kontroll, då fordonsinnehavarna bestämde sig att begrava fordonet på detta sluga sätt. Och Värmland har det förekommit osynliga turistattraktioner. Östra Sivbergs brott fasades ut och fylldes med vatten kvickt under 1920-talet. Där fann man ett tjugotal fordonsvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nuförtiden finner man helt andra olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar utspridda i landet. Och det är förvånande hur bedrövligt dessa samlingsplatser är utvalda. Att observera sådana på vattenbevarade ställen utan övervakning av Trafikverkets är egendomligt. Det handlar solklart om samlingsområden. Avsaknaden på handlanden från betrodd myndighet är närmast katastrofal och inspirerar till många oegentligheter. En heder måste emellertid lämnas till Sveriges 2 i särklass förnämsta och legala gravplatser för gamla fordon i Årjäng och Kyrkö Mosse.