Dumpade skrotbilar i Masthugget kan inte jämföras med en bilkyrkogård

Den ägare från Masthugget som vill erfara en återblickande resa i bilhistorien skall gästa en gravplats för gamla fordon, som är motsatt till en förbjuden uppställningsplats med kasserade personbilar. Här kan man finna många fordonsmodeller av olika modeller från 40-60-talet. Jänkare stora som hus blandas med små bubblor i en överväldigande blandning. Det mesta av interiörerna är borta för länge sedan och bilarna ser ut som stålskelett. Men de uppskattade strukturen kan man fortfarande skönja. Att skrot-kyrkogårdarna i Ryd och Värmland har blivit områdets främsta dragplåster är inte så konstigt. Även ifrågasättande klimatdivisioner, som dekreterat om borttransport av bilvraken, har förmåtts förändra attityd tillföljd av pengarna som bidrar skrota bilen Masthugget till samhället. Beklagligtvis har dessa attraktiva bilkyrkogårdar fått olagliga anhängare, som tycks hamstra uttjänta bilar. Nya solida föreskrifter bromsar emellertid tillåten inrättande. Att kassera fordonet med lämnande av reg. bevis, bilskrotsintyg med borttagning på Transportstyrelsen samt rengöring av klimatskadligt spill kräver andra bestämmelser. Men de aktuella två lagliga fordonsplatserna kommer att underhålla bilälskarna en lång tid framöver.

Ingen lagenlig kyrkogård för rostiga bilar existerar nuförtiden i Masthugget

Det existerar många uppställningsställen för ratade fordonsvrak i landet. Men blott två är godkända av platsens klimatkansli som permanenta bilkyrkogårdar för resenärer från Masthugget. Dessa allmänt bekanta områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd existerar flera dussintals bilmärken från 20- till 50-talen och besöks av mer än femton tusen personer årligen. Fastän ett samhällsorgans fastställande om utrensning av alla bilar, har ett medgivande, som fortlöper trettio år till. Det om inget är ett kvitto på besöksverksamhetens innebörd för stället och vårdas för den skull på bästa vis av kommunen. Årjängs stolthet i Värmland har inte haft likadan assistans till etablering av attraktion. Här grundades en bildemontering under mitten av förra seklet. Säljande av begagnade bilkomponenter fortgick till 80-talet då skroten avvecklades. Bilvraken blev kvarlämnade efter viss omhändertagande av fordonsvraken, som var uppställda på annans egendom. Ungefär tusen annorlunda märken från 30-50-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde bilskroten, tillät privat personer att ströva runt och iaktta de ålderstigna klenoderna. Tyvärr har dessa besök medfört färre fordon. Först och främst har Volvo Pv-444 varit tilltalande för tjuvar. Bara dörrar och huv har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Båtnäs ska ses som kulturminne eller miljöförödelse har avhandlas av miljödelegationen. Nu för tiden klassificeras en utjänad bil, som miljövådligt avfall. Men så äldre vrak har självsanerats och klimatproblem har sanerats från marken.

Hot existerar för lagstridig bilkyrkogård i Masthugget

Inte någon i Masthugget kommer dock att kunna se personbilar från de mest kända förbjudna gravplatserna för antika bilar. Den mest uppmärksammade stället påträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes cirka 200 uttjänta bilar fram ur en myr. Marken hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade ansvaret för hantering och kontroll, då bilägarna bestämde sig att begrava bilen på detta finurliga sätt. Och Värmland har haft osynliga turistattraktioner. Östra Sivbergs gruva fasades ut och fylldes med vatten snabbt under 1920-talet. Där anträffades ett tjugotal bilvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Numera finner man helt andra förbjudna kyrkogårdar för rostiga bilar spridda i landet. Det är förbluffande hur dåligt dessa samlingsställen är selekterade. Att beskåda sådana på vattenskyddade områden utan övervakning av Miljövårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar glasklart om uppställningsplatser. Avsaknaden på åtgärder från betrodd myndighet är närmast katastrofal och uppmuntrar till många fuffens. En heder måste dock lämnas till landets 2 i särklass belevade och lagliga bilkyrkogårdar i Årjäng och Kyrkö Mosse.