Kyrkogårdar för rostiga bilar har övergått till gigantiska besöksmål för alla bilbeundrare i Hässleholm, som medverkar till en del av områdets turistförtjänster. Några skrotar har prövat att forma något motsvarande igenom att magasinera ålderstigna fordon. Välkända fordonsmärken skulle kunna dra inbitna bilentusiaster från hela Norrland, men Naturvårdsverkets skrotningsstadga sätter stopp för sådana handlingar. Det Förekommer ”gravplatser för gamla fordon” med helt andra syften än uppvisande av avdankade bilar för allmänheten. Många är förbjudna fordonsplatser, som är uppenbara att betrakta. Ledare från naturadministrering verkar inte bry sig eller skyller på andra som ansvariga, varför dessa klimatfarliga områden arbetar utan påhälsning av polisen. Men det finns ett par seriösa skrotar som fått Miljövårdsverkets tilltro att sköta sina äldre bilskrotar i naturen fortsättningsvis.

Inte någon tillåten kyrkogård för rostiga bilar existerar nu för tiden i Hässleholm

Det existerar många ihopsamlingsområden för ratade bilvrak i Sverige. Men endast två är ackrediterade av områdets klimatavdelning som varaktiga kyrkogårdar för rostiga bilar för trafikanter från Hässleholm. Dessa berömda ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse finns flera dussintals fordonsmärken från 20- till 50-talen och gästas av fler än femton tusen individer varje år. Fastän ett kommunalt rådslut om utgallring av alla bilar, har ett medgivande, som varar till 2050. Det om inget är ett bevis på besöksnäringens roll för platsen och vårdas för den skull på bästa sätt av kommunen. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte innehaft samma undsättning till etablering av attraktion. Här startades en skrotfirma under mitten av förra seklet. Handel av beg. bilkomponenter ägde rum till åttio-talet då skrotföretaget avvecklades. Vraken blev kvarlämnade efter särskild omhändertagande av bilar, som var placerade på annans mark. Cirka tusen olika modeller från mitten av 1900-talet behölls och bröderna Ivansson, som ägde fastigheten, lät vanligt folk att gå omkring och beskåda de föråldrade skrota bilen Göteborg rariteterna. Sorgligt nog har dessa påhälsningar medfört minskade bilar. Framför allt har Saab V-4 varit populära för skövlare. Bara fälgar med däck har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Båtnäs skall ses som sevärdhet eller miljökatastrof har diskuterats av miljöutskottet. Idag kategoriseras ett uttjänt fordon, som miljöskadligt restprodukt. Men så gamla fordonsvrak har självsanerats och miljöproblem har befriats från skog och mark.

Hot finns för illegal kyrkogård för rostiga bilar i Hässleholm

Inte en själ i Hässleholm kommer ändå att kunna beskåda bilar från de mest kända olagliga skrot-kyrkogårdarna. Den mest kända platsen upptäcktes på Gotland. I Tingstäde skyfflades omkring 200 fordon fram ur en myr. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade ansvaret för hantering och tillsyn, då fordonsägarna tog beslutet att begrava fordonet på detta finurliga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit osynliga lockelse. Östra Sivbergs brott avvecklades och vattenfylldes skyndsamt under 1920-talet. Där fann man ett 20-tal fordonsvrak. De äldsta från 50-talet. Nu för tiden hittar man helt andra illegitima kyrkogårdar för rostiga bilar fördelade i landet. Det är förvånande hur bedrövligt dessa uppställningsplatser är utvalda. Att se sådana på vattenbevarade ställen utan tillsyn av Länsstyrelsens är påfallande. Det handlar obestridligt om transitställen. Avsaknaden på handlanden från ansvarig myndighet är närmast ödesdiger och sporrar till många fuffens. En heder måste ändå lämnas till Sveriges 2 i särklass belevade och lagliga bilkyrkogårdar i Båtnäs och Ryd.