Bilkyrkogårdar drar besökare från Uppsala

Samlingsplatser i Uppsala för personbilar är strikt illegala. Men inte de två idag behöriga och välbesökta bilkyrkogårdarna i Kyrkö Mosse och Båtnäs. Några nya kommer ändå inte någonsin att bildas återigen. Naturvårdsverkets bilskrotningsbestämmelse att kassera personbilen med återvinning gör att gravplatser för bilar kommer att försvinna. De förekommande har med tiden fått klimatdepartementens samtycke att håva in pengar till kommunerna. Tiotusentals av entusiastiska ägare gästar de ensliga ställena årligen. Med sådant utfall veknar även den mest högljudda miljöaktivisten. Det är tur för många entusiaster. Rövare och vandaler sjunker dock beståndet. Det är först och främst jänkarna som dra till sig det främsta inlevelsen. De bullformade beskaffenheten från dessa fordon är utan liknelse. På den tiden skapades bilarna av designers, som inte behövde fundera på tyngder eller bensinhushållning. Det är endast en dröm att förvänta sig en ny Ford Mustang HT eller någon annan plagiat av dessa 50-tals designade monster ska rekonstrueras.

Ingen legal kyrkogård för rostiga bilar finns nuförtiden i Uppsala

Det förekommer massa samlingsområden för skrotade bilar i landet. Men blott ett par är behöriga av områdets klimatkontor som varaktiga gravplatser för gamla fordon för trafikanter från Uppsala. Dessa omtalade ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd existerar många hundra bilmärken från början av 1900-talet och besöks av mer än 15 000 personer årsvis. Trots ett myndighets fastställande om elimination av alla skrotbilar, har ett tillstånd, som varar trettio år till. Det om inget är ett bevis på turistverksamhetens innebörd för stället och omhuldas följaktligen på bästa vis av den lokala förvaltningen. Årjängs stolthet i Värmland har inte fått likadan assistans till inrättande av kulturminnen. Här skapades en bilskrot under mitten av förra seklet. Handel av beg. delar höll på till 1980-talet då bilskroten lades ned. Skrotbilarna blev orörda efter viss omhändertagande av bilvraken, som var parkerade på annans mark. Ungefär tusen skilda modeller från mitten av 1900-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde företaget, tillät privat personer att gå omkring och se de gamla sevärdheterna. Dessvärre har dessa besök inneburit färre personbilar. Framför allt har Saab V-4 varit tilltalande för plundrare. Endast stolar har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Värmland skall ses som turistattraktion eller miljöförstörelse har avhandlas av miljödelegationen. Numera kategoriseras ett uttjänt fordon, som klimatgiftigt avfall. Men så förlegade bilvrak har självrensats och klimatbekymmer har sanerats från marken.

Risk existerar för illegitim bilkyrkogård i Uppsala

Ingen i Uppsala kommer emellertid att kunna betrakta bilar från de mest kända illegitima skrot-kyrkogårdarna. Den mest kända stället påträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes cirka 200 personbilar fram ur en sankmark. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för handhavande och kontroll, då ägarna beslöt att dölja fordonet på detta fiffiga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit dolda turistattraktioner. Östra Sivbergs malmbrott avvecklades och vattenfylldes omgående under 1920-talet. Där förekom ett tjugotal vrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nuförtiden finner man helt andra illegitima kyrkogårdar för rostiga skrota bilen Göteborg spridda i riket. Och det är förvånande hur bedrövligt dessa uppställningsplatser är selekterade. Att betrakta sådana på vattenbevarade ställen utan övervakning av Länsstyrelsens är egendomligt. Det handlar glasklart om transitställen. Försakelsen på ingripanden från betrodd polis är närmast ödesdiger och inspirerar till många bedrägerier. En heder måste ändå lämnas till landets två i särklass belevade och legitima kyrkogårdar för rostiga bilar i Båtnäs och Kyrkö Mosse.