Besökare från Upplands Väsby återkommer till bilkyrkogården

Inte någon i Upplands Väsby vill bekanta sig med illegitima och naturskadliga ihopsamlingsområden för skrotbilar. Men det är mångas fantasi att besöka en kyrkogård för rostiga bilar. Alla trånande fordonsinnehavare fantiserar om epoken, då de väldiga och bensinslukande odjuren introducerades. På den svenska marknaden var nord amerikanska bilmodeller tongivande. Det är vrakdelarna från dessa modeller, som frestar gäster till Sveriges två behöriga kyrkogårdar för veteran fordon. Att få se ett äldre lysande muskelpaket rullande i vardagen är få förunnat. Men på en en kyrkogård för rostiga bilar existerar en hel drös av riktiga original skrota bilen Göteborg från fenomenala kreationer. En promenad mellan dessa dyrbarheter, är att vara barn på nytt och är en rening för själen. Det är inte väsentligt att filosofera på akuta miljöproblem med dagens äldre uttjänta bilar. Endast njuta av de runda formgivningarna som aldrig kommer tillbaka.

Inte någon legal kyrkogård för rostiga bilar finns nu för tiden i Upplands Väsby

Det förekommer många ihopsamlingsområden för ratade fordonsvrak i landet. Men enbart två är godkända av bygdens miljökontor som permanenta bilkyrkogårdar för trafikanter från Upplands Väsby. Dessa berömda ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland existerar flera dussintals bilmodeller från 20- till 50-talen och besöks av mer än 15 000 människor årsvis. Även fast ett kommunalt rådslut om utrensning av alla uttjänta bilar, har ett medgivande, som fortgår till 2050. Det om inget är ett belägg på turistverksamhetens betydelse för stället och omhuldas följaktligen på yppersta förfaringssätt av samhället. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte haft samma assistans till inrättande av kulturminnen. Här startades en skrot under mitten av förra seklet. Handel av begagnade delar höll på till 1980-talet då bilskroten upphörde. Skrotbilarna blev stående kvar efter särskild tvångsförflyttning av bilar, som var parkerade på annans egendom. Ungefär tusen olika modeller från mitten av 1900-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde bilskroten, lät privat personer att gå omkring och iaktta de förlegade sevärdheterna. Olyckligtvis har dessa påhälsningar inneburit minskade fordon. Först och främst har VW-bubblor varit omtyckta för tjuvar. Endast dörrmattor har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Båtnäs skall ses som kulturminne eller miljökatastrof har argumenterats av klimatnämnden. Nuförtiden kategoriseras ett uttjänt fordon, som miljövådligt avfall. Men så gamla skrotbilar har självrensats och miljöbesvär har befriats från skog och mark.

Risk existerar för olaglig bilkyrkogård i Upplands Väsby

Ingen i Upplands Väsby kommer emellertid att kunna se objekt från de mest kända illegitima bilkyrkogårdarna. Den mest kända platsen hittades på Gotland. I Tingstäde skyfflades ungefär 200 fordon fram ur ett kärr. Marken hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade skyldigheten för användning och tillsyn, då bilägarna bestämde sig att begrava fordonet på detta sluga förfaringssätt. Och Värmland har haft dolda sevärdheter. Östra Sivbergs gruvhål fasades ut och vattenfylldes snabbt under 1920-talet. Där förekom ett tjugotal uttjänta bilar. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Idag hittar man helt andra illegala kyrkogårdar för rostiga bilar fördelade i landet. Och det är förbluffande hur förkastligt dessa uppställningsområden är selekterade. Att betrakta sådana på vattenbevarade ställen utan övervakning av Naturvårdsverkets är egendomligt. Det handlar solklart om uppställningsplatser. Avsaknaden på aktioner från ansvarig myndighet är närmast ödesdiger och inspirerar till många oegentligheter. En ära måste likväl lämnas till landets 2 i särklass högättade och lagenliga bilkyrkogårdar i Båtnäs och Ryd.