Besökare från Västra Frölunda återkommer till bilkyrkogården

Ingen tillbakablickande ägare från Västra Frölunda färdas genom Värmland eller Småland utan att besöka en av de här kyrkogårdar för rostiga bilar. Här förekommer många bilvrak från mitten av förra seklet. Förlegade skrotbilar ligger huller om buller. Men de föråldrade ljuvligheternas form går inte att missa. Man behöver inte vara raggare för att avguda karosserna som omvandlas till rostiga med tiden. Dåtidens fordonsdesigner var inte behov av att fundera på luftresistans eller bränslekonsumtion. Så på konstruktions stadiet formades fordon med storlek och skepnad som inte någon gång mer kommer produceras. Inte ens i fantasin. Och Bilkyrkogården har förvandlas till ortens turistmagneter. De genererar årligen de bästa vinsterna för ovannämnda städer. Så det förundrar ingen, att naturkontoren sätter tummen upp nuförtiden. Men några nya bilkyrkogårdar kan inte förväntas. Transportstyrelsen har igenom stenhårda skrotningsstadgar har lagt locket på för ivriga efterkommande. Dessvärre existerar det en del förbjudna uppsamlingsområden med förlegade skrotbilar. De tycks uppträda obesvärat, när tillsynsorganet Länsstyrelsen inte påverkas på oegentligheterna.

Inte en enda legal gravplats för gamla fordon existerar i dag i Västra Frölunda

Det förekommer många samlingsområden för uttjänta fordon i landet. Men enbart ett par är godkända av områdets klimatavdelning som bestående kyrkogårdar för rostiga bilar för resande från skrota bilen Västra Frölunda. Dessa kända platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland finns många hundra modeller från 20- till 50-talen och besöks av fler än 15 000 individer årligen. Även fast ett kommunalt beslut om elimination av alla uttjänta bilar, har ett tillstånd, som fortgår till 2050. Det om inget är ett belägg på turistnäringens innebörd för stället och omhuldas därför på yppersta förfaringssätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte fått samma stöd till upprättande av attraktion. Här skapades en skrotfirma under mitten av förra seklet. Handel av begagnade bilreservdelar ägde rum till åttio-talet då skrotföretaget avvecklades. De uttjänta fordonen blev orörda efter speciell tvångsförflyttning av bilvraken, som var uppställda på annans mark. Omkring tusen olika fordonsmodeller från 30-50-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde skroten, lät allmänheten att ströva runt och beskåda de föråldrade rariteterna. Olyckligtvis har dessa påhälsningar inneburit minskade objekt. Särskilt har Saab V-4 varit attraktiva för tjuvar. Endast fälgar med däck har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Årjäng ska betraktas som sevärdhet eller klimatförstörelse har argumenterats av miljökommissionen. Idag rangordnas en utjänad bil, som klimatfarligt restprodukt. Men så föråldrade skrotbilar har självrensats och klimatbesvär har befriats från skog och mark.

Hot finns för olaglig bilkyrkogård i Västra Frölunda

Inte någon i Västra Frölunda kommer ändå att kunna betrakta objekt från de mest välkända olagliga bilkyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade platsen upptäcktes på Sveriges största ö. I Tingstäde schaktades cirka 200 personbilar fram ur ett kärr. Egendomen hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för hantering och övervakning, då bilinnehavarna bestämde sig att jordfästa fordonet på detta sluga förfaringssätt. Och Värmland har haft osynliga besöksmål. Östra Sivbergs malmbrott lades ned och vattenfylldes snabbt under 1920-talet. Där fann man ett tjugotal fordonsvrak. De äldsta från 50-talet. Nu för tiden hittar man helt andra förbjudna kyrkogårdar för rostiga bilar spridda i landet. Det är förvånande hur uselt dessa uppställningsställen är utvalda. Att se sådana på vattenskyddade ställen utan övervakning av Miljövårdsverkets är egendomligt. Det handlar solklart om samlingsplatser. Bristen på handlanden från betrodd polis är närmast kass och inspirerar till många bedrägerier. En heder måste dock lämnas till landets 2 i särklass högättade och lagliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Värmland och Småland.