Dumpade bilars negativa miljöpåverkan har nämnts i ett otal artiklar. Och för det mesta har det handlat om avstjälpningsplatser i naturen och gärna djupt in i skogarna. Förklaringen har varit kostnaden för skrotning av bilen och bärgning till en bildemontering. Att överge skrotbilen i skogen har ju gratis. Men nu tycks en annan bild synas vad gäller behandlingar av avställda fordon. Många markägare har skrotbilar stående lite överallt på sin fastighet. Åker man på en landsväg ett antal mil kan man se flera fastigheter som har 15 – 30 st uttjänta bilar på gården. Efter kört mellan Göteborg och Kungsbacka på gamla E6 upptäckte jag 3 platser (fastigheter) som hade mer än 15 st skrotbilar på ägorna. Har man så många uttjänta bilar på sin fastighet kan man undra om dessa människor inser hur stor skada en skrotbil kan göra för miljön. Bilägare är skyldig att skrota bilen i Göteborg om den är uttjänt och det spelar ingen roll om den står på marken hen äger.

Antagligen är det flera hundra tusen bilar som står och rostar sönder i vår natur som borde skrotas. Att det är förkastligt för naturen vet alla normala människor i Sverige. För att få bukt med detta måste man lagföra dessa personer som fullständigt skiter i miljön

Miljökonsekvenser för uttjänta bilar i naturen

Att kommuner icke agerar och ser till att dessa återgår till kretsloppet är anmärkningsvärt. Det är även olagligt och straffbart med böter eller fängelse, att överge och inte skrota sin bil eller att handha den på ett sätt, som strider mot reglerna i Miljöbalken. Ett utslitet fordon innehåller kvicksilver och miljöfarliga ämnen som breder ut sig i naturen när bilskrotet rostar sönder. Kvicksilver från ett bilvrak, cirka fem till tio gram, är till exempel det lilla som behövs för att döda en km2 stor sjö. Miljöfarligt avfall, som diesel, oljor och glykol förstör vattenskicket i sjöar, vattendrag och brunnar. Tungmetaller som bly och kvicksilver bryts icke ned utan stannar kvar i miljön och magasineras i växter och varelser. Andra miljöfarliga ämnen är HA-oljor (HA=högaromatiska) i däck och batterisyror.

Fordonsägaren måste se till bilen skrotas på en auktoriserad bilskrot

Det är alltid fordonsägaren, som är ansvarig att skrotning av bilen blir gjord när den inte går att bruka eller står på en opassande plats. Om ej ägaren till fordonet är tillgänglig tar ansvarig myndighet hand om skrotbilen. På de statliga vägarna är det Trafikverket som är ansvarig för borttransporter. På offentligt område, som exempelvis gator, affärscentrum, parker och pendelparkeringar, som räknas till kommun, är det densamma som är ansvarig. Kommuner kan flytta skrotbilar med stöd av lagen om bärgning av skrotbilar (LFF 1982:129), lagen om bärgning av bilar i vissa fall (FFF 1982:189) och Miljöbalken.

Hantering och skrotning av uttjänta bilar hos kommunen

Hanteringen kan ta olika lång tid, beroende om skrotbilen står på allmän eller på en privat fastighetsägares mark, samt för att upplysningar ska kunna tas med från exempel ägare, polis och Kronofogden. Kommunen ansvarar för förflyttning av miljöfarliga bilar från allmän mark, och kan även transportera bort sådana från privat mark motfastighetsägaren motsägelse. Trafikverket sköter bortforsling av vraken längs de statliga vägarna, och rapportering görs då via länsman. Det enda skrotbilsägaren behöver göra är att betala en rejält saltad nota från utfärdad myndighet. Och då är det försent att ångra lagöverträdelsen.