Kyrkogårdar för rostiga bilar betraktas som värd att minnas eller naturmisslyckande beroende på vem som uttalar sig. Till de senare hör illegitima fordonsplatser i Matfors för äldre kasserade personbilar. Men några av landets mest välkända har dock övergått till väldiga och inkomstbringande lockelse. Däribland flera av skrotbilarna kan man hitta flertalet märken som följt med i graven. Att se antika bilmärken är även en lycka för en tillbakablickande fordonsinnehavare. Men det är amerikanarna från mitten av 1900-talet som ger mest avtryck. På den tiden framställdes de snyggaste formerna ett fordon någonsin haft. Och de gamla intrycken från de här ålderstigna klenoder kan man se på en svensk bilkyrkogård.

Inte någon lovlig gravplats för gamla fordon existerar i dag i Matfors

Det förekommer flertalet uppställningsplatser för avdankade personbilar i landet. Men blott ett par är certifierade av regionens miljöbyrå som bestående kyrkogårdar för rostiga bilar för trafikanter från Matfors. Dessa allmänt bekanta platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse förekommer många hundra bilmodeller från början av 1900-talet och gästas av fler än 15 000 människor årsvis. Fastän ett kommunalt fastställande om elimination av alla personbilar, har ett godkännande, som fortlöper trettio år till. Det är verkligen ett kvitto på turistnäringens värde för platsen och omhuldas således på lämpligaste sätt av de lokala skrota bilen Göteborg myndigheterna. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte innehaft samma undsättning till inrättande av sevärdhet. Här grundades en bilskrot under mitten av förra seklet. Handel av brukade reservdelar pågick till 1980-talet då verksamheten upplöstes. Skrotbilarna blev stående kvar efter särskild omhändertagande av bilvraken, som var parkerade på annans egendom. Ungefär tusen olika märken från 30-50-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde bilskroten, medgav allmänheten att knalla runt och betrakta de gamla rariteterna. Tragiskt nog har dessa besök inneburit minskade objekt. Framför allt har Volkswagen-bussar varit populära för plundrare. Endast inredningar har lämnats kvar. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Årjäng ska ses som kulturminne eller klimatförstörelse har argumenterats av klimatkommittén. Idag klassificeras skrotbil, som klimatvådligt restprodukt. Men så förlegade fordonsvrak har självrensats och miljöproblem har befriats från skog och mark.

Hot förekommer för lagstridig bilkyrkogård i Matfors

Inte en själ i Matfors kommer emellertid att kunna observera objekt från de mest välkända illegala bilkyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade stället anträffades på Gotland. I Tingstäde schaktades omkring 200 personbilar fram ur ett kärr. Egendomen hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för handhavande och tillsyn, då ägarna bestämde sig att dölja bilen på detta sluga sätt. Och Värmland har det förekommit hemliga lockelse. Östra Sivbergs gruvhål fasades ut och vattenfylldes skyndsamt under 1920-talet. Där anträffades ett tjugotal vrak. De äldsta från 50-talet. Nu för tiden finner man helt andra illegala gravplatser för gamla fordon spridda i riket. Det är förbluffande hur uselt dessa uppställningsområden är utvalda. Att beskåda sådana på vattenskyddade ställen utan tillsyn av Naturvårdsverkets är egendomligt. Det handlar uppenbart om transitställen. Försakelsen på aktioner från betrodd polis är närmast katastrofal och uppmuntrar till många oegentligheter. En heder måste emellertid lämnas till Sveriges två i särklass belevade och legitima kyrkogårdar för rostiga bilar i Värmland och Kyrkö Mosse.