Miljörisken är mindre hos bilkyrkogårdar än hos dumpade vrak i Arboga

Gamla skrotbilsformeringar i Arboga som ser ut som kyrkogårdar för rostiga bilar är idag inte lagliga. Och några nya med tillstånd att visa ålderstigna dyrbarheter kommer aldrig att etableras. Naturvårdsverket hindrar via återvinningsförordningen alla sådana planer. Kasserade fordon är rangordnade som naturriskabelt spill och skall demoleras och återvinnes av en auktoriserad skrotningsfirma. Men de enstaka som existerar har likväl blivit ofantliga besöksmål. Merparten skrota bilen Göteborg av områdets besöksverksamhet grundas på och runt dessa platser. De korroderade karosserna från förr väcker otaliga minnen hos en nostalgisk fordonsägare. Bilmodeller ihopblandas i en förtjusande kombination. Gamla utgångna märken kan även visa sig bland buskarna. Så inget motsvarande kan liknas med atmosfären, från gamla goda tider, än dessa platser.

Ingen lagenlig gravplats för gamla fordon existerar nuförtiden i Arboga

Det förekommer många ihopsamlingsområden för skrotade bilvrak i Sverige. Men endast två är certifierade av regionens klimatavdelning som varaktiga kyrkogårdar för rostiga bilar för turister från Arboga. Dessa kända områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse finns många hundra fordonsmodeller från början av 1900-talet och besöks av mer än 15 000 människor årsvis. Fastän ett myndighets beslut om elimination av alla bilar, har ett godkännande, som varar till 2050. Det om inget är ett belägg på besöksverksamhetens värde för platsen och vårdas för den skull på ultimata sätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte innehaft likadan stöd till inrättande av kulturminnen. Här startades en bildemontering under 1950-talet. Handel av beg. bilkomponenter fortgick till 80-talet då bilskroten lades ned. Fordonsvraken blev orörda efter särskild tvångsförflyttning av fordonsvraken, som var uppställda på annans egendom. Omkring tusen olika bilmärken från mitten av 1900-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde skroten, tillät gemene man att ströva runt och beskåda de äldre rariteterna. Olyckligtvis har dessa besök resulterat i färre objekt. Speciellt har Saab V-4 varit lockande för skövlare. Bara stolar har kvarlämnats. Och om bilkyrkogården i Värmland skall betraktas som sevärdhet eller miljökatastrof har argumenterats av miljökommissionen. Nu för tiden klassificeras bilvrak, som klimatfarligt avfall. Men så föråldrade vrak har självsanerats och klimatproblem har befriats från skog och mark.

Hot förekommer för illegitim bilkyrkogård i Arboga

Inte någon i Arboga kommer dock att kunna observera bilar från de mest kända illegala skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppseende platsen hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes ungefär 200 uttjänta bilar fram ur en myr. Egendomen hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade ansvaret för skötsel och övervakning, då fordonsägarna tog beslutet att dölja bilen på detta sluga sätt. Och Värmland har haft dolda lockelse. Östra Sivbergs malmbrott fasades ut och vattenfylldes hastigt under 1920-talet. Där hittade man ett 20-tal fordonsvrak. De äldsta från 50-talet. Nuförtiden hittar man helt andra förbjudna kyrkogårdar för rostiga bilar utspridda i riket. Det är överraskande hur illa dessa samlingsställen är utvalda. Att betrakta sådana på vattenskyddade områden utan kontroll av Länsstyrelsens är anmärkningsvärt. Det handlar glasklart om transitområden. Avsaknaden på ingripanden från ansvarig polis är närmast kass och uppmuntrar till många fuffens. En heder måste emellertid lämnas till landets två i särklass belevade och legitima gravplatser för gamla fordon i Båtnäs och Ryd.