Miljön på en bilkyrkogård är bättre än dumpade vrak i Sjuntorp

Den fordonsinnehavare från Sjuntorp som vill vara med om en tillbakablickande resa i bilhistorien bör gästa en gravplats för gamla fordon, som är motsatsen till en illegal upplag med rostiga bilar. Här kan man påträffa hundratals bilmodeller av annorlunda bilmärken från 40-60-talet. Jänkare ofantliga som små lastbilar ihopblandas med små europeiska i en väldig blandning. Mycket av interiörerna är försvunnen för längesedan och fordonen liknar rost skrot. Men de uppskattade utseendena kan man ännu urskilja. Att bilkyrkogårdarna i Småland och Värmland har blivit områdets största dragplåster är inte häpnadsväckande. Dessutom har kritiska klimatfalanger, som föreskrivit om hämtning av bilvraken, har förmåtts byta inställning till följd av intäkterna som bidrar till samhället. Sorgligt nog har dessa attraktiva bilkyrkogårdar fått illegala efterträdare, som verkar lagra skrotbilar. Nya hårda föreskrifter hejdar ändå legal upprättande. Att återvinna fordonet med lämnande av registreringsbevis, bilskrotsintyg med borttagning på Transportstyrelsen samt upprensning av klimatfarofyllt avfall erfordrar andra lagar. Men de aktuella 2 legala kyrkogårdarna kommer att roa bilentusiasterna i framtiden.

Ingen lagenlig kyrkogård med rostiga bilar förekommer i dag i Sjuntorp

Det finns många samlingsställen för skrotade bilvrak i landet. Men blott två är certifierade av ortens klimatbyrå som varaktiga bilkyrkogårdar för resenärer från Sjuntorp. Dessa uppskattade platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd existerar många hundra fordonsmodeller från början av 1900-talet och besöks av fler än 15 000 personer varje år. Även fast ett samhällsorgans fastställande om utrensning av alla fordon, har ett bygglov, som fortlöper till 2050. Det om inget är ett kvitto på turistverksamhetens betydelse för stället och vårdas följaktligen på yppersta sätt av kommunen. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte haft samma assistans till etablering av attraktion. Här startades en skrotfirma under 1950-talet. Försäljning av beg. reservdelar ägde rum till 1980-talet då skrotföretaget avvecklades. Fordonsvraken blev kvarlämnade efter speciell tvångsförflyttning av skrotbilar, som var parkerade på annans egendom. Omkring tusen olika bilmodeller från 30-50-talet behölls och bröderna Ivansson, som ägde bilskroten, medgav privat personer att vandra omkring och beskåda de förlegade sevärdheterna. Tyvärr har dessa vistelser medfört minskade personbilar. Framför allt har Volkswagen-bussar varit begärliga för plundrare. Enbart fälgar med däck har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Båtnäs skall betraktas som turistattraktion eller klimatförstörelse har avhandlas av klimatutskottet. Nu för tiden kategoriseras en utjänad bil, som miljöfarligt avfall. Men så ålderstigna skrotbilar har självsanerats och miljöproblem har befriats från skog och mark.

Hot förekommer för illegitim gravplats för gamla fordon i Sjuntorp

Ingen i Sjuntorp kommer emellertid att kunna observera personbilar från de mest välkända förbjudna skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade platsen hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde schaktades cirka 200 uttjänta bilar fram ur ett kärr. Marken hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade skyldigheten för hantering och övervakning, då bilinnehavarna tog beslutet att jordfästa bilen på detta fiffiga sätt. Och Värmland har det förekommit hemliga sevärdheter. Östra Sivbergs gruva lades ned och vattenfylldes skyndsamt under 1920-talet. Där förekom ett tjugotal vrak. De äldsta är över 70 år gamla. Nuförtiden finner man helt andra illegala kyrkogårdar för rostiga bilar spridda i riket. Det är förbluffande hur uselt dessa samlingsområden är selekterade. Att observera sådana på vattenbevarade ställen utan tillsyn av Naturvårdsverkets är påfallande. Det handlar obestridligt om transitområden. Avsaknaden på åtgärder från betrodd myndighet är närmast katastrofal och sporrar till många bedrägerier. En heder måste dock lämnas till Sveriges 2 i särklass högättade och lagliga bilkyrkogårdar i Båtnäs och Ryd.