Lagliga bilkyrkogårdar kastar skugga på tvivelaktiga skrotbilssamlingar i Trollhättan

Bilkyrkogårdar kan ses som minnesvärd eller miljömisslyckande beroende på vem som uttalar sig. Till de senare hör förbjudna bilplatser i Trollhättan för gamla skrotbilar. Men ett par av landets mest kända har dock övergått till mycket stora och lönande dragplåster. Bland massor av gamla vrak kan man lokalisera några modeller som hängt med till sista vilan. Att observera gamla fordonsmodeller är också en lycka för en återblickande fordonsägare. Men det är jänkarna från 40-60-talet som skänker störst avtryck. Under den eran konstruerades de vackraste utseendena ett fordon nånsin haft. Och den här känslan från de här gamla rariteter kan man se på en svensk gravplats för gamla fordon.

Ingen laglig bilkyrkogård finns i dag i Trollhättan

Det förekommer många uppställningsställen för uttjänta fordonsvrak i Sverige. Men endast 2 är behöriga av traktens miljöbyrå som bestående bilkyrkogårdar för trafikanter från Trollhättan. Dessa berömda ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland existerar många hundra märken från början av 1900-talet och besöks av mer än femton tusen människor årligen. Fastän ett kommunalt Skrota bilen Trollhättan rådslut om tömmande av alla bilar, har ett bygglov, som varar trettio år till. Det om inget är ett kvitto på turistverksamhetens betydelse för orten och vårdas således på lämpligaste förfaringssätt av samhället. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte innehaft likadan undsättning till etablering av kulturminnen. Här grundades en skrotfirma under 1950-talet. Säljande av begagnade reservdelar höll på till 1980-talet då bilskroten upplöstes. Bilvraken blev stående kvar efter speciell tvångsförflyttning av bilar, som var uppställda på annans mark. Typ tusen annorlunda bilmodeller från 30-50-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde företaget, lät privat personer att promenera omkring och se på de föråldrade sevärdheterna. Olyckligtvis har dessa vistelser resulterat i färre fordon. Först och främst har Volvo Pv-444 varit tilltalande för plundrare. Endast dörrar och huv har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Värmland ska ses som kulturminne eller klimatförstörelse har avhandlas av klimatkommissionen. Nu för tiden rangordnas en uttjänad bil, som klimatvådligt avfall. Men så äldre skrotbilar har självrensats och klimatbesvär har sanerats från marken.

Hot existerar om olaglig bilkyrkogård i Trollhättan

Ingen i Trollhättan kommer likväl att kunna betrakta personbilar från de mest kända olagliga gravplatserna för antika bilar. Den mest uppseende platsen anträffades på Gotland. I Tingstäde grävdes cirka 200 fordon fram ur en myr. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade skyldigheten för användning och övervakning, då fordonsägarna tog beslutet att dölja bilen på detta smarta sätt. Och Värmland har haft osynliga turistattraktioner. Östra Sivbergs malmbrott lades ned och fylldes med vatten omgående under 1920-talet. Där anträffades ett tjugotal fordonsvrak. De äldsta från 50-talet. Nu för tiden finner man helt andra illegitima bilkyrkogårdar fördelade i Sverige. Och det är häpnadsväckande hur illa dessa uppställningsställen är valda. Att observera sådana på vattenskyddade områden utan kontroll av Miljövårdsverkets är påfallande. Det handlar solklart om transitplatser. Försakelsen på åtgärder från betrodd polis är närmast katastrofal och sporrar till många fuffens. En heder måste ändå lämnas till Sveriges 2 i särklass högättade och legitima kyrkogårdar för rostiga bilar i Båtnäs och Kyrkö Mosse.