Bilkyrkogårdar kan gälla som minnesvärd eller klimattragedi beroende på vem som uttalar sig. Till de senare hör illegitima uppställningsplatser i Kungsbacka för äldre rostiga bilar. Men ett par av landets mest välkända har dock omvandlas till mycket stora och lönande besöksmål. Kring många av de äldre fordonsvraken kan man hitta en del bilmärken som hängt med till sista vilan. Att se antika bilmärken är likaså ett behag för en tillbakablickande fordonsinnehavare. Men det är amerikanarna från mitten av 1900-talet som ger störst intryck. På den tiden utformades de rundaste strukturerna ett bil överhuvudtaget haft. Och den här känslan från alla dessa gamla rariteter kan man skönja på en värmländsk gravplats för gamla fordon.

Ingen lovlig kyrkogård för rostiga bilar finns idag i Kungsbacka

Det existerar otaliga ihopsamlingsplatser för uttjänade vrak i landet. Men blott två är behöriga av områdets miljöavdelning som varaktiga kyrkogårdar för rostiga bilar för resande från Kungsbacka. Dessa omtalade ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd förekommer flera dussintals fordonsmärken från 20- till 50-talen och besöks av fler än 15 000 personer årligen. Fastän ett samhällsorgans rådslut om elimination av alla bilar, har ett godkännande, som fortlöper trettio år till. Det om inget är ett kvitto på turistverksamhetens betydelse för stället och vårdas för den skull på ultimata sätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte fått samma hjälp till etablering av kulturminnen. Här skapades en bilskrotnings-företag under mitten av förra seklet. Säljande av brukade bilreservdelar pågick till 80-talet då skroten avvecklades. Bilvraken blev orörda efter speciell tvångsförflyttning av skrotbilarna, som var placerade på annans mark. Cirka tusen annorlunda bilmodeller från mitten av 1900-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde fastigheten, lät allmänheten att knalla omkring och betrakta de förlegade rariteterna. Tragiskt nog har dessa påhälsningar resulterat i färre bilar. Framför allt har Vw bubblor varit frestande för kriminella. Bara fälgar med däck har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Värmland ska betraktas som sevärdhet eller miljöförödelse har argumenterats av miljökommittén. Nuförtiden klassificeras bilvrak, som miljögiftigt avfall. Men så förlegade vrak har självsanerats och miljöbesvär har befriats från skog och mark.

Fara finns för förbjuden bilkyrkogård i Kungsbacka

Inte någon i Kungsbacka kommer emellertid att kunna betrakta fordon från de mest kända illegitima gravplatserna för antika bilar. Den mest uppseende stället anträffades på Gotland. I Tingstäde skyfflades cirka 200 uttjänta bilar fram ur en sankmark. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade skyldigheten för skötsel och tillsyn, då fordonsägarna beslöt att begrava och skrota bilen i Kungsbacka på detta fiffiga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit hemliga sevärdheter. Östra Sivbergs brott avvecklades och fylldes med vatten kvickt under 1920-talet. Där anträffades ett 20-tal bilvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Idag hittar man helt andra förbjudna kyrkogårdar för rostiga bilar utspridda i Sverige. Och det är häpnadsväckande hur dåligt dessa samlingsställen är selekterade. Att beskåda sådana på vattenbevarade ställen utan övervakning av Trafikverkets är egendomligt. Det handlar obestridligt om uppställningsområden. Bristen på åtgärder från ansvarig polis är närmast katastrofal och uppmuntrar till många fuffens. En ära måste likväl lämnas till landets 2 i särklass belevade och legitima bilkyrkogårdar i Värmland och Kyrkö Mosse.