Mångåriga skrotbilsformeringar på Tjörn som ser ut som bilkyrkogårdar är idag inte legala. Några nya med tillåtelse att presentera gamla dyrbarheter kommer aldrig att upprättas. Naturvårdsverket avbryter genom bilskrotsstadgan alla sådana förslag. Uttjänta bilar är rangordnade som klimatkritiskt avfall och skall skrotas och destrueras av en auktoriserad bildemontering. Men de enstaka som finns har ändå förvandlas till enorma turistattraktioner. Huvuddelen av bygdens turistverksamhet baseras på och omkring dessa ställen. De rostiga stålskeletten från förr upplivar otaliga åminnelser hos en återblickande ägare. Märken ihopblandas i en underbar mix. Ålderstigna utgångna märken kan också visa sig mellan buskarna. Så inget annat kan uppbringa den känslan från förr i världen, än dessa destinationer.
Inte någon lagenlig gravplats för gamla fordon förekommer nu för tiden på Tjörn
Det finns flertalet uppställningsställen för uttjänade bilvrak i Sverige. Men blott två är legitimerade av områdets miljöbyrå som permanenta kyrkogårdar för rostiga bilar för trafikanter frånTjörn. Dessa berömda ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland förekommer många hundra bilmodeller från 20- till 50-talen och besöks av mer än femton tusen personer varje år. Även fast ett samhällsorgans beslut om utrensning av alla skrotbilar, har ett bygglov, som fortlöper trettio år till. Det om inget är ett belägg på turistnäringens värde för stället och värnas för den skull på bästa sätt av de lokala myndigheterna. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte innehaft samma undsättning till upprättande av attraktion. Här skapades en bilskrotnings-företag under mitten av förra seklet. Säljande av brukade reservdelar pågick till 80-talet då skrotföretaget lades ned. Vraken blev stående kvar efter särskild tvångsförflyttning av bilar, som var parkerade på annans egendom. Ungefär tusen skilda bilmodeller från 30-50-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde företaget, lät gemene man att gå omkring och iaktta de ålderstigna rariteterna. Beklagligtvis har dessa besök resulterat i färre personbilar. Särskilt har Vw bubblor varit begärliga för plundrare. Endast inredningar har kvarlämnats. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Båtnäs ska ses som sevärdhet eller klimatförödelse har debatterats av klimatkommissionen. Numera kategoriseras bilvrak, som miljöfarligt avfall. Men så gamla bilvrak har självsanerats och klimatbekymmer har befriats från skog och mark.
Hot finns för illegal kyrkogård för rostiga bilar på Tjörn
Inte någon på Tjörn kommer ändå att kunna se fordon från de mest kända olagliga bilkyrkogårdarna. Den mest kända platsen hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde skyfflades cirka 200 uttjänta bilar fram ur en myr. Egendomen hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade skyldigheten för skötsel och övervakning, då bilinnehavarna bestämde sig att begrava fordonet på detta finurliga förfaringssätt. Och Värmland har haft dolda besöksmål. Östra Sivbergs brott fasades ut och fylldes med vatten skyndsamt under 1920-talet. Där fann man ett tjugotal fordonsvrak. De äldsta från 50-talet. Nu för tiden finner skrota bilen Tjörn man helt andra illegala kyrkogårdar för rostiga bilar spridda i riket. Det är förvånande hur uselt dessa samlingsställen är selekterade. Att observera sådana på vattenbevarade områden utan kontroll av Trafikverkets är egendomligt. Det handlar solklart om uppställningsområden. Bristen på aktioner från betrodd myndighet är närmast katastrofal och inspirerar till många fuffens. En ära måste ändå lämnas till Sveriges två i särklass belevade och legitima gravplatser för gamla fordon i Båtnäs och Småland.