Bilkyrkogårdar har förvandlas till enorma dragplåster för alla bilbeundrare från Öckerö, som gynnar till vissa av bygdens turistförtjänster. En del skrotar har eftersträvat att skapa något motsvarande genom att förvara gamla personbilar. Ansedda fordonsmodeller skulle kunna dra till sig bilbeundrare från hela Svealand, men Transportstyrelsens skrotningsförordning sätter hinder för sån gärning. Och det finns ”kyrkogårdar för rostiga bilar” med övriga syften än uppvisande av uttjänta personbilar för gemene man. Majoriteten är förbjudna uppställningsplatser, som är uppenbara att observera. Ansvarig Miljöadministrering är blinda eller anklagar alla andra som skyldiga, varför dessa miljöskadliga områden fungerar under lagens radar. Men det existerar ett par seriösa skrotar som fått Miljövårdsverkets tillit att driva sina antika skrotar i naturen fortsättningsvis.

Inte en enda laglig bilkyrkogård existerar nu för tiden på Öckerö

Det förekommer många uppställningsställen för kasserade bilvrak i Sverige. Men endast 2 är certifierade av bygdens klimatavdelning som bestående gravplatser för gamla fordon för turister från på Öckerö. Dessa berömda platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse finns flera dussintals bilmodeller från början av 1900-talet och gästas av mer än 15 000 individer årsvis. Fastän ett myndighets fastställande om avlägsnande av alla personbilar, har ett medgivande, som fortlöper trettio år till. Det är verkligen ett bevis på besöksverksamhetens värde för platsen och omhuldas följaktligen på bästa sätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stolthet i Värmland har inte haft samma hjälp till inrättande av kulturminnen. Här startades en skrot under 1950-talet. Handel av begagnade reservdelar ägde rum till 80-talet då skroten avvecklades. Skrotbilarna blev orörda efter särskild omhändertagande av skrotbilarna, som var uppställda på annans egendom. Omkring skrota bilen Göteborg tusen olika modeller från mitten av 1900-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde bilskroten, lät privat personer att promenera runt och se de ålderstigna rariteterna. Olyckligtvis har dessa vistelser medfört minskade personbilar. Särskilt har Vw bubblor varit populära för plundrare. Enbart inredningar har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Båtnäs skall ses som turistattraktion eller klimatförstörelse har diskuterats av klimatnämnden. Numera klassificeras fordonsvrak, som miljöfarligt avfall. Men så äldre vrak har självsanerats och klimatproblem har sanerats från marken.

Fara finns för olaglig kyrkogård för rostiga bilar på Öckerö

Ingen på Öckerö kommer ändå att kunna betrakta personbilar från de mest välkända olagliga skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppseende platsen påträffades på Gotland. I Tingstäde grävdes omkring 200 bilar fram ur en sankmark. Marken hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade ansvaret för hantering och kontroll, då bilinnehavarna bestämde sig att dölja fordonet på detta listiga sätt. Och Värmland har det förekommit dolda besöksmål. Östra Sivbergs gruvhål fasades ut och fylldes med vatten omedelbart under 1920-talet. Där anträffades ett 20-tal vrak. De äldsta från 50-talet. Numera finner man helt andra förbjudna kyrkogårdar för rostiga bilar fördelade i riket. Det är förbluffande hur förkastligt dessa uppställningsområden är selekterade. Att beskåda sådana på vattenbevarade ställen utan granskning av Trafikverkets är påfallande. Det handlar solklart om transitställen. Bristen på ingripanden från betrodd polis är närmast kass och inspirerar till många oegentligheter. En ära måste likväl lämnas till Sveriges två i särklass högättade och lagenliga gravplatser för gamla fordon i Årjäng och Kyrkö Mosse.