Bilkyrkogårdens turistattraktion kan inte uppnås på Donsö

Mångåriga skrotbilsuppställningar på Donsö som ser ut som kyrkogårdar för rostiga bilar är numera inte legala. Några nya med licens att presentera föråldrade dyrbarheter kommer aldrig att öppnas. Miljövårdsverket hejdar via bilskrotsförfattningen alla sådana avsikter. Skrotbilar är klassade som naturohälsosamt spill och skall demoleras och regenereras av en auktoriserad skrot. Men de enstaka som existerar har likväl förvandlas till enorma turistattraktioner. Huvuddelen av områdets turistverksamhet byggs på och runt dessa platser. De rostiga stålskeletten från dåtiden framkallar otaliga åminnelser hos en nostalgisk fordonsinnehavare. Fordonsmodeller varieras i en underbar sammanblandning. Äldre utgångna modeller kan även skymtas bland trädstammarna. Så inget annat kan uppbringa den känslan från gamla goda tider, än dessa ställen.

Inte en enda tillåten gravplats för gamla fordon förekommer i dag på Donsö

Det existerar otaliga ihopsamlingsställen för ratade fordonsvrak i landet. Men enbart ett par är ackrediterade av ortens miljökontor som permanenta kyrkogårdar för rostiga bilar för trafikanter från Donsö. Dessa kända platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd förekommer många hundra skrota bilen Donsö märken från början av 1900-talet och besöks av mer än 15 000 individer varje år. Trots ett departements beslut om tömmande av alla uttjänta bilar, har ett godkännande, som varar till 2050. Det är verkligen ett kvitto på turistnäringens betydelse för orten och värnas för den skull på lämpligaste vis av samhället. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte innehaft samma assistans till upprättande av sevärdhet. Här grundades en bilskrot under mitten av förra seklet. Handel av brukade delar ägde rum till 80-talet då skroten upplöstes. Bilvraken blev kvarlämnade efter särskild tvångsförflyttning av skrotbilarna, som var uppställda på annans mark. Ungefär tusen skilda bilmärken från mitten av 1900-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde fastigheten, lät allmänheten att gå omkring och se de ålderstigna rariteterna. Tragiskt nog har dessa besök resulterat i minskade personbilar. Framför allt har Volkswagen-bussar varit frestande för skövlare. Bara inredningar har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Båtnäs skall betraktas som turistattraktion eller miljöförstörelse har avhandlas av klimatkommittén. Idag bedöms skrotbil, som klimatskadligt restprodukt. Men så föråldrade skrotbilar har självsanerats och miljöbesvär har sanerats från marken.

Fara existerar för illegitim bilkyrkogård på Donsö

Inte någon i på Donsö kommer dock att kunna observera bilar från de mest kända illegala gravplatserna för antika bilar. Den mest uppmärksammade stället upptäcktes på Sveriges största ö. I Tingstäde skyfflades ungefär 200 personbilar fram ur en sumpmark. Marken hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade ansvaret för användning och övervakning, då ägarna tog beslutet att begrava fordonet på detta listiga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit osynliga lockelse. Östra Sivbergs gruvhål fasades ut och vattenfylldes skyndsamt under 1920-talet. Där påträffades ett 20-tal vrak. De äldsta är över 70 år gamla. Numera hittar man helt andra illegala kyrkogårdar för rostiga bilar fördelade i landet. Och det är förbluffande hur bedrövligt dessa samlingsställen är selekterade. Att beskåda sådana på vattenbevarade områden utan granskning av Naturvårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar uppenbart om samlingsplatser. Avsaknaden på handlanden från betrodd polis är närmast kass och sporrar till många fuffens. En heder måste dock lämnas till Sveriges två i särklass högättade och legala gravplatser för gamla fordon i Årjäng och Ryd.