Den bilägare från Fagersta som vill uppleva en nostalgisk resa i fordonshistorien skall besöka en gravplats för gamla fordon, som är tvärtom till en olaglig upplag med uttjänta fordon. Här kan man lokalisera många fordonsmodeller av annorlunda bilmärken från mitten av 1900-talet. Amerikanare ofantliga som små lastbilar blandas med små europeiska i en salig sammanblandning. En stor mängd av inredningarna är försvunnen för längesedan och bilarna ser ut som stålskelett. Men de uppskattade formerna kan man fortfarande skönja. Att bilkyrkogårdarna i Småland och Årjäng har övergått till traktens bästa besöksmål är inte så konstigt. Dessutom har ifrågasättande klimatgrupper, som föreskrivit om bärgning av bilvraken, har tvingats byta förhållningssätt som ett resultat av inkomsterna som bidrar till samhället. Tyvärr har dessa charmiga ställen fått illegala anhängare, som tycks samla på defekta fordon. Nya hårda krav bromsar emellertid tillåten etablering. Att kassera personbilen med lämnande av reg. bevis, skrotintyg med avfärdande från bilregistret samt rensning av miljöskadligt avfall erfordrar andra bestämmelser. Men de rådande 2 lagliga kyrkogårdarna kommer att roa fordonsentusiasterna i framtiden.

Inte någon legal kyrkogård för rostiga bilar finns i dag i Fagersta

Det existerar flera ihopsamlingsställen för ratade fordon i Sverige. Men enbart 2 är behöriga av områdets klimatkansli som bestående gravplatser för gamla fordon för turister från Fagersta. Dessa omtalade områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland existerar många hundra märken från början av 1900-talet och gästas av mer än 15 000 personer årsvis. Trots ett departements rådslut om elimination av alla skrotbilar, har ett medgivande, som fortlöper till 2050. Det är verkligen ett kvitto på besöksnäringens mening för platsen och omhuldas följaktligen på bästa förfaringssätt av samhället. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte innehaft samma undsättning till inrättande av kulturminnen. Här startades en bilskrot under mitten av förra seklet. Försäljning av begagnade delar höll på till 1980-talet då verksamheten skrota bilen Göteborg lades ned. Bilvraken blev orörda efter särskild tvångsförflyttning av bilvraken, som var placerade på annans mark. Cirka tusen skilda fordonsmodeller från 30-50-talet behölls och bröderna Ivansson, som ägde bilskroten, lät vanligt folk att gå omkring och betrakta de förlegade rariteterna. Olyckligtvis har dessa besök inneburit färre fordon. Först och främst har Saab V-4 varit tilltalande för kriminella. Enbart fälgar med däck har kvarlämnats. Och om bilkyrkogården i Årjäng skall ses som sevärdhet eller miljöförstörelse har avhandlas av miljödelegationen. Nuförtiden klassificeras skrotbil, som miljögiftigt restprodukt. Men så föråldrade skrotbilar har självrensats och miljöbekymmer har sanerats från marken.

Hot förekommer för olaglig bilkyrkogård i Fagersta

Inte någon i Fagersta kommer ändå att kunna se fordon från de mest välkända illegitima bilkyrkogårdarna. Den mest kända platsen anträffades på Gotland. I Tingstäde schaktades omkring 200 bilar fram ur ett kärr. Egendomen hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade ansvaret för handhavande och kontroll, då fordonsägarna bestämde sig att begrava bilen på detta fiffiga vis. Och Värmland har det förekommit dolda lockelse. Östra Sivbergs gruvhål avvecklades och fylldes med vatten kvickt under 1920-talet. Där fann man ett tjugotal skrotbilar. De äldsta är över 70 år gamla. Idag hittar man helt andra illegala bilkyrkogårdar fördelade i Sverige. Och det är förvånande hur förkastligt dessa samlingsplatser är valda. Att observera sådana på vattenskyddade områden utan kontroll av Miljövårdsverkets är egendomligt. Det handlar solklart om uppställningsplatser. Avsaknaden på handlanden från betrodd myndighet är närmast kass och sporrar till många bedrägerier. En ära måste dock lämnas till landets 2 i särklass förnämsta och legala kyrkogårdar för rostiga bilar i Båtnäs och Kyrkö Mosse.