Besökare hos en bilkyrkogård glömmer lätt miljösabotörerna i Eslöv

Inte någon i Eslöv vill söka upp förbjudna och miljögiftiga uppställningsområden för skrotbilar. Men det är någras dröm att hälsa på en kyrkogård för rostiga bilar. Alla nostalgiska bilägare fantiserar om epoken, då de väldiga och bensinslukande odjuren introducerades. På den europeiska kommersen var nord amerikanska märken tongivande. Och det är kvarlevorna från dessa modeller, som dra till sig gäster till Sveriges två auktoriserade kyrkogårdar för veteran fordon. Att få se ett äldre lysande muskelknippe åkande i verkliga livet är få förunnat. Men på en en bilkyrkogård existerar ett helt koppel av riktiga original från makalösa produkter. En tur mellan dessa klenoder, är att vara barn på nytt och är en rening för själen. Det är inte erforderligt att tänka på aktuella klimatproblem med dagens äldre skrotbilar. Bara trivas av de kurviga gestaltningarna som man aldrig mer kommer att se på nytillverkade bilar.

Inte en enda legal kyrkogård för rostiga bilar finns i dag i Eslöv

Det förekommer flertalet ihopsamlingsställen för uttjänade fordon i Sverige. Men enbart ett par är legitimerade av traktens klimatbyrå som varaktiga kyrkogårdar för rostiga bilar för resenärer från Eslöv. Dessa allmänt skrota bilen Göteborg bekanta platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse förekommer många hundra fordonsmodeller från början av 1900-talet och gästas av fler än femton tusen människor årligen. Fastän ett kommunalt fastställande om tömmande av alla uttjänta bilar, har ett medgivande, som fortgår till 2050. Det om inget är ett bevis på besöksnäringens värde för orten och skyddas således på bästa förfaringssätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte fått samma stöd till upprättande av attraktion. Här grundades en bilskrot under 1950-talet. Handel av beg. bilkomponenter ägde rum till 1980-talet då verksamheten avvecklades. De uttjänta fordonen blev stående kvar efter speciell tvångsförflyttning av skrotbilar, som var placerade på annans egendom. Cirka tusen annorlunda märken från 30-50-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde skroten, lät privat personer att gå runt och se på de förlegade sevärdheterna. Beklagligtvis har dessa vistelser inneburit färre bilar. Speciellt har Volkswagen-bussar varit attraktiva för skövlare. Endast fälgar med däck har lämnats kvar. Och om kyrkogården för rostiga bilar i Värmland ska ses som kulturminne eller miljöförstörelse har avhandlas av miljökommittén. Nuförtiden kategoriseras bilvrak, som miljöfarligt restprodukt. Men så ålderstigna fordonsvrak har självrensats och klimatbekymmer har sanerats från marken.

Risk finns för olaglig kyrkogård för rostiga bilar i Eslöv

Inte en själ i Eslöv kommer emellertid att kunna beskåda personbilar från de mest välkända illegala skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade platsen hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde schaktades omkring 200 uttjänta bilar fram ur en myr. Marken hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade ansvaret för användning och övervakning, då ägarna tog beslutet att begrava bilen på detta fiffiga förfaringssätt. Och Värmland har haft hemliga besöksmål. Östra Sivbergs gruvhål fasades ut och fylldes med vatten omedelbart under 1920-talet. Där hittade man ett tjugotal fordonsvrak. De äldsta är över 70 år gamla. Idag hittar man helt andra illegitima bilkyrkogårdar fördelade i riket. Och det är förbluffande hur uselt dessa ihopsamlingsställen är valda. Att betrakta sådana på vattenskyddade ställen utan kontroll av Miljövårdsverkets är påfallande. Det handlar solklart om transitplatser. Avsaknaden på handlanden från ansvarig polis är närmast kass och inspirerar till många fuffens. En ära måste likväl lämnas till landets 2 i särklass högättade och lagliga bilkyrkogårdar i Värmland och Kyrkö Mosse.