Uppställningsplatser i Billingsfors liknar ingen bilkyrkogård

Illegala uppställningsutrymme med uttjänta bilar i Billingsfors opponeras av Länsstyrelsen. Men två kyrkogårdar för rostiga bilar i Småland och Värmland finns kvar i och med den stora inkomsten till samhällets penningkista. Bygden runtom Kyrkö Mosse och Värmland har blivit hela Sveriges väldiga besöksmål. Att iaktta på de korroderade skrotbilarna från mitten av förra seklet är att resa tillbaka med tiden. Kanske är det amerikanska vidunder, som får den fanatiska bilägaren att vrida klockan bakåt. Och det har vi förståelse för. Formgivare, som var bilarkitekter, byggde personbilar med bara form som ideal. Tunga vackra bränsleslukande personbilar med eldsflammor på bagageluckan infördes med puka och trumpeter. När en nostalgisk besökare drömmer sig bakåt i tiden, reflekterar han inte på de stora naturproblemen sådana bilar skulle framkalla med nutidens klimatperspektiv. Och där illegitima ställen med uttjänta bilar är mardrömmar för handlingsivrare. Men tankar och förhoppningar skadar inte miljön. Så den avstressande promenaden kring de väldigt åtgångna bilvraken är en lisa för själen. Och ortens intäkter växer för varje gäst som kommer.

Inte en enda legal gravplats för gamla fordon förekommer nu för tiden i Billingsfors

Det finns flera samlingsområden för uttjänade bilar i Sverige. Men endast 2 är legitimerade av områdets miljöbyrå skrota bilen Göteborg som bestående gravplatser för gamla fordon för resande från Billingsfors. Dessa kända områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd finns många hundra märken från början av 1900-talet och gästas av fler än femton tusen individer årligen. Fastän ett myndighets rådslut om avlägsnande av alla personbilar, har ett godkännande, som fortlöper trettio år till. Det om inget är ett kvitto på besöksverksamhetens innebörd för platsen och värnas därför på ultimata förfaringssätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte innehaft samma undsättning till upprättande av sevärdhet. Här grundades en skrotningsfirma under 1950-talet. Handel av begagnade reservdelar pågick till 1980-talet då skrotföretaget avvecklades. Bilvraken blev orörda efter speciell omhändertagande av bilvraken, som var parkerade på annans mark. Omkring tusen skilda märken från 30-50-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde skroten, medgav allmänheten att gå omkring och betrakta de gamla klenoderna. Tyvärr har dessa vistelser resulterat i minskade personbilar. Särskilt har Volvo Pv-444 varit tilltalande för skövlare. Bara stolar har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Båtnäs skall ses som turistattraktion eller klimatkatastrof har avhandlas av klimatkommissionen. Numera klassas ett uttjänt fordon, som miljögiftigt restprodukt. Men så gamla bilvrak har självsanerats och miljöbesvär har sanerats från marken.

Fara finns för förbjuden kyrkogård för rostiga bilar i Billingsfors

Ingen i Billingsfors kommer ändå att kunna beskåda objekt från de mest välkända förbjudna bilkyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade platsen anträffades på Gotland. I Tingstäde schaktades cirka 200 uttjänta bilar fram ur en sumpmark. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade ansvaret för hantering och kontroll, då fordonsägarna tog beslutet att jordfästa bilen på detta smarta sätt. Och Värmland har det förekommit dolda besöksmål. Östra Sivbergs brott lades ned och vattenfylldes kvickt under 1920-talet. Där anträffades ett 20-tal fordonsvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Idag hittar man helt andra illegitima bilkyrkogårdar fördelade i Sverige. Det är överraskande hur bedrövligt dessa samlingsställen är selekterade. Att se sådana på vattenbevarade områden utan övervakning av Naturvårdsverkets är påfallande. Det handlar glasklart om uppställningsställen. Avsaknaden på ingripanden från ansvarig myndighet är närmast kass och uppmuntrar till många bedrägerier. En heder måste emellertid lämnas till landets två i särklass belevade och lagliga bilkyrkogårdar i Årjäng och Ryd.