Illegala samlingsområde med bilar på Styrsö bekämpas av Transportstyrelsen. Men två kyrkogårdar för rostiga bilar i Småland och Värmland lever vidare på grund av den höga behållningen till kommunens finanser. Bygden runtom Kyrkö Mosse och Årjäng har förvandlas till hela Sveriges stora sevärdhet. Att skåda på de rostangripna bilvraken från 1950-talet är att resa tillbaka med tiden. Troligen är det nord amerikanska rackare, som får den ofördragsamma fordonsinnehavaren att vrida klockan bakåt. Och med allt rätt. Produktutformare, som var fordonsarkitekter, byggde fordon med enbart stil som föredöme. Tunga läckra törstiga bilar med miss Universum på dörrarna presenterades med storslagenhet. När en nostalgisk gäst drömmer sig bakåt i tiden, tänker han inte på de väldiga naturproblemen sådana monster skulle vålla med nutidens miljöfilosofi. Och där illegitima områden med personbilar är en gastkramning för handlingsivrare. Men tankar och fantasier försvagar inte miljön. Så den avslappnande promenaden kring de korroderade vraken är en lisa för själen. Och kommunens kassa ökar med varje besökare.

Inte någon laglig gravplats för gamla fordon finns i dag på Styrsö

Det finns en del uppställningsställen för uttjänta fordonsvrak i landet. Men endast två är ackrediterade av bygdens miljöbyrå som varaktiga kyrkogårdar för rostiga bilar för resande från Styrsö. Dessa allmänt bekanta ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd existerar många hundra modeller från början av 1900-talet och gästas av mer än femton tusen individer årligen. Trots ett samhällsorgans fastställande om utgallring av alla uttjänta bilar, har ett godkännande, som fortgår till 2050. Det är verkligen ett belägg på turistnäringens innebörd för platsen och värnas därför på ultimata vis av samhället. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte innehaft samma assistans till inrättande av sevärdhet. Här skapades en bildemontering under 1950-talet. Försäljning av begagnade reservdelar ägde rum till 80-talet då verksamheten lades ned. Fordonsvraken blev kvarlämnade efter särskild omhändertagande av bilvraken, som var uppställda på annans mark. Omkring tusen skilda modeller från mitten av 1900-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde företaget, lät privat personer att promenera omkring och se de förlegade rariteterna. Tyvärr har dessa besök medfört minskade personbilar. Speciellt har Saab V-4 varit omtyckta för plundrare. Endast fälgar med däck har lämnats kvar. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Båtnäs ska betraktas som turistattraktion eller klimatförödelse har diskuterats av klimatdelegationen. Nuförtiden bedöms skrotbil, som klimatvådligt restprodukt. Men så gamla vrak har självsanerats och miljöbekymmer har befriats från skog och mark.

Hot existerar för olaglig kyrkogård för rostiga bilar på Styrsö

Ingen på Styrsö kommer dock att kunna betrakta fordon från de mest kända illegitima skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade stället upptäcktes på Sveriges största ö. I Tingstäde skyfflades omkring 200 uttjänta bilar fram ur ett kärr. Egendomen hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för handhavande och övervakning, då ägarna beslöt att begrava fordonet på detta listiga vis. Och Värmland har det förekommit dolda attraktioner. Östra Sivbergs malmbrott avvecklades och vattenfylldes kvickt under 1920-talet. Där anträffades ett tjugotal vrak. De äldsta är över 70 år gamla. Nuförtiden hittar man helt andra illegala kyrkogårdar för rostiga bilar fördelade i riket. Och det är förvånande hur bedrövligt dessa samlingsområden är valda. Att observera sådana på vattenskyddade ställen utan kontroll av Länsstyrelsens är anmärkningsvärt. Det handlar solklart om samlingsområden. Försakelsen på ingripanden från betrodd myndighet är närmast ödesdiger och inspirerar till många oegentligheter. En ära måste dock lämnas till landets två i särklass belevade och lagliga gravplatser för gamla fordon i Årjäng och Kyrkö Mosse.